Dag 16 - min första kyss
Dag 15-mina drömmar
Sedan drömmer jag om en framgångsrik yrkeskarriär, om en lycklig familj, om barn och hästar. Jag drömmer om att starta OS i dressyr. Jag drömmer om att bo på landet nära staden, på en fin gård med 2 stallkatter som springer runt och jagar möss. Jag drömmer om att kunna unna mig själv och unna andra.
Jag drömmer om att få föreläsa inför en stor publik. Jag drömmer om att gifta mig.
Jag drömmer om att leva tills jag själv känner att det räcker.
Mina drömmar kan liknas vid mina mål. Alla drömmar jag har, är mål som får mig att fortsätta kämpa, mål som jag vet att jag en dag kommer att uppnå. För drömmar kan slå in, bara man tror på dem tillräckligt mycket, och idag tror jag så mycket att jag nästan spricker.
Ge mig en utmaning, vilken som helst, och jag klarar den! '
Dag 14-självporträtt
Är jag den jag tror att jag är eller är jag någon annan? När vet jag att jag vet vem jag är?
dag 13 - vardagslyx
Ja, ni förstår nog vad jag menar. För mig är vardagslyx helt enkelt att kunna ta sig tid till att göra någonting annat utöver jobbet/träningen. Något som man i vanliga fall bortprioriterar för att det inte är lika viktigt som att vika tvätten eller plocka ur diskmaskinen...
Så, mer vardagslyx till folket säger jag!
Eller varför inte sätta sig ner med familjen och ha en spelkväll. Det är också vardagslyx!
dag 12 - i min handväska
nycklar
dator
puder från M.U.S
kam
läppbalsam från Smith´s
lite småmynt
tuggummi
almanacka * 2
kamerasladd
"plånbok" aka SL-fodral med alla viktiga kort
och en bok. Den glömde jag ta fram, men jag har alltid en bok i väskan också. Såklart!
dag 11-Mina syskon
Johan är min raka motsats. En lugn, trygg, sprallig och rolig grabb med glimten i ögat. Han spelar fotboll och golf och är en fena på dem mesta bollsporter.
Sedan har vi Camilla. Hästtjej som jag, men med skillnaden att hon dessutom har öga för mode och stil. (Som ni vet). Hon är trots sina 6 år yngre än mig både längre och ser äldre ut. Folk tar mig ofta för hennes lillasyster.
Alla vi syskon står varandra väldigt nära, vilket jag är oerhört tacksam över. Med dem kan jag vara mig själv och vi har så himla roligt ihop. Den bästa kvällen med mina syskon var nog i höstas i Spanien när vi sparkade klackarna i taket på Alicantes nattklubbar.....Vi hade så toroligt kul och vi kändes mer som bästa vänner än som syskon.
Jag vet itne vad jag skulle ta mig till utan johan och Camilla. Jag är så glad över att just dem är mina syskon och jag älskar dem sinnessjukt mycket!
Sedan har jag en extrabror också. Han heter Joakim och är också världens bästa lillebror tillika Johans bästa vän. Han har funnits hos oss alltid och kommer och går precis som han behagar. Han är en utav de mest underbara personerna jag känner och han är värd det bästa.
Här har ni de stiliga grabbarna, Palm och så mina bröder Jocke och Johan
Jag och Camilla
dag 10 - Mitt favoritplagg
och så älskar jag den här outfiten. Fullkomligt älskar. Skorna är som pricken över i;et (som självklart inte syns på den här bilden)
Dag 09 - min tro
Jag vill tro på evig kärlek, på ett evigt liv och på en evig himmel. Men jag kan inte. Jag har väldigt svårt att tro på sådant som jag inte sett med egna ögon.
Men tänk om det skulle finnas en himmel dit jag kommer när livet tar slut. Tänk om jag återförenas med alla mina nära och kära som förlorat livet innan mig, och som sitter (jag vet inte om man kan sitta i himlen?) där uppe och väntar. Tänk om jag skulle få chansen att åter få lägga min hand på mina hästars mjuka man, och galoppera över gröna ängar med våra katter och hundar springandes bredvid. Med morfar och farfar sittandes i varsin gungstol på verandan och skratta.
Jag vill så gärna tro.
Men jag tror på någonting. Vad vet jag inte, men någonting måste det finns där ute som jag inte kommer att få veta förrän efter döden.
Dag 08 - Ett ögonblick som förändrade allt
Det är ofta jag tänker tillbaka på vissa tillfällen och undrar hur mitt liv skulle sett ut idag om jag vid ett ögonblick gjort ett helt annat val. Om jag hade levt på ett annat sätt, i en annan stad i en helt annan situation än jag är idag.
Man ska aldrig ångra sina val, har jag hört. Gjort är gjort. Men jag ångrar faktiskt en del val jag gjort. Flera stycken. Och det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på hur mitt liv hade sett ut idag om jag gjort annorlunda val och framför allt prioriterat mig själv på ett annat sätt.
Det ögonblicket som jag nu tänker berätta om kanske inte är så spännande för er. Men för mig är det det absolut bästa som hänt mig, och jag vill hellre dela med mig av ett positivt ögonblick än något som jag ångrar.
Förra våren gick jag på en blinddejt. Det var helt utan förhoppningar och allting startade som ett skämt. Den här blinddejten visade sig dock vara det bästa som hänt mig.
Jag pratar såklart om mitt och N´s allra första möte. Och ni har faktiskt varit med ända från början! Jag skrev om det här i bloggen från första stund då blinddejten på skoj kom på tal.
Detta möte arrangerades tack vare min kära far som förde oss samman via en "gemensam bekant" till pappa och N. Eftersom både jag och N bor i Stockholm tyckte vi att det kunde vara kul att ses, bara för att. För ovanlighetens skull.
Två glas vin på East blev till glassdrinkar på Vampire Lounge, som följdes utav nervösa kyssar, som ledde till middag och bio och som i slutet på våren 2010 gjorde oss till ett par. Ett alldeles perfekt förälskat par.
Utan N hade jag inte bott kvar i Stockholm idag. Utan N hade jag inte klarat av vardagen, jag hade inte klarat av mig själv, jag hade inte levt på samma sätt som idag, jag hade fortfarande haft hela huvudet under ytan, inte ens nästippen hade hållt sig ovanför.
Den kärlek jag känner till N, har jag aldrig känt för en annan människa och ögonblicket då vi möttes har förändrat mitt liv för alltid.
Han har gett mitt liv en ny mening. Han har gett mig en framtid att se fram emot, att längta till. Ett eget och självständigt liv vid sidan om mannen jag älskar.
Ja, och här får ni alltså låtsas att det ligger en bild på mig och min älskling, den osynliga pojkvännen haha. Någon gång ska ni få se honom. jag ska nog lyckas övertala honom....
Dag 07 - min bästa vän
Camilla och Catrin. Det är de två mest fantastiska vännerna man kan ha. Jag älskar dem båda otroligt mycket, och det är med dem jag kan vara mig själv till 110%, alltid oavsett.
Catrin har jag känt sedan jag var fem år. Vi möttes en dag utanför dagis som ligger granne med min familjs hus. Efter att ha stått och tittat nyfiket på varandra ett bra tag började vi prata. Och sedan dess har vi hållt ihop. Visst har vi haft våra duster och perioder, men jag har alltid vetat att hon finns där.
Catrin är den människa jag med säkerhet vet att jag kommer att bli gammal tillsammans med. Hon är en av de finaste människorna jag känner och tänker inte för något i världen låta henne försvinna ur mitt liv. Nästa år firar vi 20 år som vänner. Det är inte klokt! Fantastiskt, men ofattbart.
Camilla är, som de flesta vet, min lillasyster. Vi har kommit varandra närmre och närmre allt eftersom åren gått, och idag är hon en av mina närmsta vänner. Det finns ingen som ställer upp för mig så som hon gör. Camilla är lik mig på så många sätt, men ändå så olik på samma gång. Men vi förstår och stöttar varandra i alla lägen.
Camilla är vacker som få, både på utsidan och insidan. Och jag älskar henne både som min syster och bästa vän.
Älskade syster
Jag och Catrin som smååå smååå barn, på semester med våra familjer
Catrin och jag tar studenten tillsammans!
Och sedan har jag fler vänner som är helt fantastiska, vänner som jag känt sedan barnsben, sedan högstadiet, sedan tonåren, hästtiden och även nya människor som kommit mig väldigt nära. Och föräldrarna, min lillebror, min katt och mina hästar betyder så mycket för mig. Och min pojkvän. Han med stort H.
Dag 06 - Om det här vore min sista dag
Det finns så mycket som jag skulle vilja göra innan jag dör, men en sak som jag säkert vet, är att jag skulle vara med min familj hela dagen. Vi skulle åka till stallet och bara vara. Det är i stallet jag är född, och där vill jag också dö. (Men jag vill inte dö än på många, många år. Jag har velat det, och tankarna finns där fortfarande, men idag har jag kommit så pass långt att jag inte skulle göra det ändå. Jag är inte så självisk. Och jag älskar min familj för mycket och har som sagt så mycket kvar att uträtta här, innan jag försvinner för gott).
Om idag vore min sista dag, skulle jag släppa alla tankar, sluta fundera och bara uppskatta att vara här och nu.
Det finns ett ordspråk som säger; Lev varje dag som om det vore din sista. Och det är exak vad jag önskar att jag kunde. För tänk så mycket tid jag förlorar genom att gå omkring och oroa mig jämt och ständigt, istället för att leva i nuet och njuta utav det, för livet är inte för evigt.
Och döden kan jag börja fundera på när jag är minst 107 år fyllda. Då tror jag att jag har hunnit med allt jag vill för att känna mig redo att återvända till intet.
Dag 05 - vad är kärlek?
Jag tänker använda mig utav några verkligt kloka personer som förklarar vad kärlek är....
"När någon älskar dig, sättet dom säger ditt namn är annorlunda. Du bara vet att ditt namn är säkert i deras mun"
-Billy 5 år
"Kärlek är vad som gör att du ler när du är trött"
- Terri 4 år
"Kärlek är vad som finns i rummet med dig på julafton, om du stannar upp med att öppna presenter och lyssnar" --Bobby 7 år
"Om du vill lära känna kärlek bättre, då borde du börja med en vän du hatar"
-Nikka 6 år
"Kärlek är som när en lite gammal tant och en liten gammal gubbe fortfarande är vänner även efter det lärt känna varandra så bra"
-Tommy 6 år
"Kärlek är när du säger till en kille att du gillar hand tröja, och ahn börjar använda den varje dag"
-Noelle 7 år
Kärlek är vad som gör att du ler när du är trött
Malins efterrätt
Ni är några som ville ha receptet på min efterrätt. Här kommer det
FRYST CRÈME FRAICHE-TÅRTA
8 bitar
2 äggvitor
1 1/2 dl vispgrädde
2 äggulor
1 dl strösocker
1 tsk vanillinsocker
1 liten citron
2 dl Crème Fraiche
Till formen:
6 digestivekex (smulade)
Skilj äggvitorna från äggulorna. Lägg äggulorna i en stor skål. Vispa äggvitorna till hårt skum. Vispa därefter grädden. Blanda äggulorna med socker, vanillinsocker, det rivna skalet och saften av citronen med Crème Fraiche. Vänd försiktigt ner vispgrädde och äggvitor. Blanda väl (försiktigt).
Häll blandningen i en form (1 1/2 l) gärna med löstagbar botten. Botten ska vara täckt med hälften av de smulade kexen. Resten strös över smeten. Täck formen med plastfolie och ställ den i frysen. Efter fyra timmar är tårtan genomfrusen och klar att servera. Låt den gärna tina en halvtimme innan servering, då blir den som godast!
OBS! Oblandad Crème Fraiche går ej att frysa. Blandad i denna tårta går det däremot alldeles utmärkt.
dag 04 - vad bjuder jag på för mat?
Det är ju lite fel tillfälle för mig att prata om mat just nu. Det känns sådär roligt att bjuda på mat när jag bara har konstiga tankar kring hela ämnet. Men "förr-i-tiden" älskade jag att både laga och bjuda på mat. Men det jag allra allra helst bjöd på och som jag för övrigt är bäst på, är fryst cremefraichetårta. Det är världens godaste efterrätt och en utav få saker som jag än idag kan längta efter ibland.
Vill ni ha receptet? Skriv det i en kommentar här under i så fall så fixar jag det! 
Om jag tvunget ska komma på en varm maträtt jag gärna bjuder på skulle det väl vara rödbetor garnerade med fetaost, som man tillagar i ugnen. Till det har jag kycklingfilé och eventuellt egengjorda potatisklyftor med färsk timjan till. Som sås serverar jag tzatziki :)
Dag 03 - Mina föräldrar
Jag skulle kunna fylla en hel bok med vackra ord om mina föräldrar. Jag har, på riktigt, fått de bästa föräldrarna i världen.
Min mamma är hästtjej, precis som jag. Hon jobbar på Östergötlands ridsportförbund, är utbildad ridlärare och en fantastisk pedagog. Det är hon som lärt mig nästan allt jag kan om hästar. Hon som stått ut med mig i alla år när jag tjurat ihop på dressyrbanan eller hoppträningen. Det är mamma som lärt mig horsemanship och hur man alltid sätter hästen i första hand.
Mamma är fantastisk på så många fler sätt än i hästsammanhang. Det jag beundrar mest hos henne är hennes förmåga att alltid vara så ödmjuk och uppmärksam på andra människor. Hon har ett hjärta av guld och är ibland alldeles för ärlig, omtänksam och underbar för sitt eget bästa. Men hon kan vara sträng också, min mamma. Och det ser jag enbart som något positivt!
Min pappa, som har en fansida på facebook, är idrottslärare och fotbollstränare. Även han har ställt upp och skjutsat både mig och hästar runt om i landet på både träning och tävling. Men han har allra mest funnits där och stöttat mig när det gäller fotboll, ute som inne, borta som hemma, träning eller match. Han har också varit noga med att påpeka att jag endast ska göra det som jag själv tycker är roligt, och inte göra det för någon annans skull.
Pappa och jag är väldigt lika, både till utseende och i sättet. Vi har samma humör, samma envishet och samma sinne för humor.
Jag avundas min pappas tro på sig själv. Han är precis så stark och tycker om sig själv så mycket som jag en dag önskar att jag kan när det gäller mig.
Jag älskar er mamma och pappa och jag hoppas att jag en dag kommer att få en lika fin familj och ett lika lyckligt äktenskap som ni har. Ni är mina främsta förebilder. 
pappa och mamma i spanien i somras
dag 02 - Min första kärlek
Som sagt, det här är ingenting som jag minns utan bara något mina föräldrar har berättat.
En annan sorts kärlek jag hade, och verkligen minns, är den till vår hund. Han var min bästa lekkamrat och den jag berättade allting för. Han hette Bilbo och var en stor golden retriever. Bättre bästis fick man leta efter. På kvällarna låg jag tillsammans med honom och våra två katter i hans hundkorg, jag läste sagor för dem alla tre tills jag somnade med huvudet tätt intill hans och med armarna runt hans hals.
Tyvärr blev han gammal och dog när jag var 5 år.
Dag 01. Presentera mig själv
Jag heter alltså Malin. Mina två mellannamn är Victoria och Elisabeth. Tholf heter jag i efternamn, men har så länge jag kan minnas längtat till den dagen då jag gifter mig, så att jag kan byta efternamn.
Idag är Stockholm min hemstad, men ursprungligen kommer jag från Norrköping, eller rättare sagt Norsholm, ett litet samhälle vid Göta kanal. (Göta kanal 2 är delvis inspelad i vår lilla ICA-affär här).
På alla hjärtans dag fyller jag 24 år, vilket för mig är helt ofattbart. Jag både känner mig som och ser ut som 17.
I hela mitt liv har jag älskat sport. Fotboll och ridsport är de sporter som ligger mig varmast om hjärtat, men jag har prövat på det allra mesta. Allt från innebandy, handboll och konsåkning till judo, cirkus och terränglöpning.
På högstadiet gick jag i idrottsklass och på gymnasiet gick jag först samhäll/företagsekonomi, men bytte sedan skola och valde att sätta ihop ett eget program som bestod av samhäll/språk/kultur/häst. Mycket bra!
Jag har haft sommarjobb varje sommar och under lov/helger sedan jag var 14 år. Typen av arbete har dock varierat kraftigt. Allt från jobb som hästskötare/beridare hos internationella dressyr respektive hoppryttare till att paketera saltgurkor.
Jag har pluggat 1 år på lärarutbildningen på Linköpings Universitet. Jag påbörjade en utbildning till Ridinstruktör. Jag har jobbat en säsong i Hundfjället i Sälen.
Jag har haft 2 seriösa förhållanden innan den rätte dök upp, dvs. N.
Jag har varit sambo 2 ggr, flyttat 5 ggr men bara bott ensam 1 gång, och det är nu!
Jag har en katt som heter Simon.Han är 2 år gammal och min guldklimp.
Jag har en häst som heter Loppan och är en shetlandsponny på 26 år. Jag fick henne när jag var 3 år gammal.
Under hela min uppväxt har jag omgivit mig av djur. Jag älskar djur och framför allt hästar och katter. Fram till att jag var 6 år bodde vi på en hästgård med både hund, katter, kaniner och ett antal hästar.
I höstas pluggade jag sociologi på Stockholms Universitet. Den här terminen kom jag in på dietistutbildningen i Umeå.
Målet för våren är att bli frisk från min ätstörning och hitta en ny häst så att jag kan ta upp min tävlingskarriär igen. Att tävla dressyr är det bästa som finns och jag längtar tillbaka till det livet jag hade då enormt mycket.
Just nu kan jag inte beskriva vem jag är som person, för jag är fruktansvärt splittrad och osäker. Jag söker fortfarande min identitet och väntar på att hitta mig själv.
Är det något ni undrar över så är det bara att fråga!
30 dagar. Om mig.
En av alla de bloggar jag läser är den som drivs av Linn Herbertsson. Hon, liksom många andra har börjat med den så kallade 30-dagarslistan, och jag tänker inte bara sämre.... Under 30 dagar kommer jag alltså att skriva om en sak per dag.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas
