Det är så synd om mig!
Sitter och kollar på AlpinVM och väntar på pojkvännen som kommer hit med lunch strax. Jag har precis pratat med min läkare och ska dit på måndag och kolla upp vad tusan som är fel på mig. Det har varit såhär ända sedan kollapsen och sjukhusvistelsen förra lördagen. Det verkar inte som att det är något virus eller liknande eftersom min pojkvän inte känt någonting alls, så smittsamt är det nog inte som tur är.
Det värsta med att må dåligt och inte veta vad det är, är att jag alltid inbillar mig det värsta och tror att jag är dödssjuk. Vilket inte är så bra eftersom jag då framkallas ångest och mår ännu sämre pga det. Jag jagar upp mig så jävla dant hela tiden. Är jag hypokondrier måntro? Borderlinediagnos, pamikångest och ätstörning har jag ju redan.
Nej, men herregud vilket martyrliknande inlägg det blev, haha. Men ibland får man gnälla av sig lite och tycka synd om sig själv, speciellt när man är sjuk.
Kommentarer
Postat av: maria
usch jag är likadan. minsta lilla grej o jag tror jag ska dö.. skitjobbigt :'(
Postat av: Anonym
och jag tror jag har allergi mot .. det mesta :P helt stört!
jaha, har du bordelinediagnos? Kan du inte berätta mer om det?
Trackback
