Svar, respons och tankar
Och angående min viktuppgång...Jag förstår att det mesta sitter i mitt huvud. Visst har jag gått upp ett par kilo, men för mig känns det som att jag har gått upp mist 10, en hemsk känsla. Och det är helt rätt att jag inte alls mår bättre när jag är smalare, då mår jag dåligt både psykiskt och fysiskt istället för bara psykiskt. Tyvärr har jag svårt att ta till mig bilden av att jag inte är tjock. Jag litar mer på vad jag ser än vad andra säger till mig. Men det är något jag hoppas kommer att ändras när jag börjar på behandlingen.
Idag vaknade jag med ångest stor som en jagvetintevad. Och jag kan inte beskriva hur det känns för att göra känslorna rättvisa, men det är de absolut värsta känslorna som finns. Ever!
Som någon tipsade så snällt här, jag prövade att piffa till håret lite extra, smetade på ett riktigt snyggt lager med läppstift, och voíla, jag kände mig faktiskt lite bättre!
Först kände jag mig såhär...
...och efter lite läppstift kände jag mig faktiskt lite bättre, tro´t eller ej
Fy fan vad hemskt det är med ångest. Speciellt när den är så stark att man på riktigt tror att man ska dö! Den äger en - VILKET DEN INTE SKA ELLER FÅR GÖRA!
Varför vaknade du med ångest? Känns det jobbigt med ny dag? Att du vet vad som väntar (kämpa hela dagen med mat-kroppstankar)?
För en grej som jag gillar med mornar är att man är "ren" och "tom" (som jag vet att du själv har pratat om).
Man kan stryka gårdagen och börja om från noll, se det så! Och då menar jag INTE börja om med svältande - utan tillfrisknande och sträven efter att ha en normal dag (som alla andra verkar ha..)
Stig upp, ensam eller med din kille eller syster, njut av DIN alldeles egna fina lägenhet. Tvätta ansiktet, smörj in dig, borsta håret och laga frukost i lugn och ro. Att ha på tv4:s morgonprogram är en trygghet, även om det inte alltid är intressant :P Jag gillar livesändningar så som nyhetsmorgon och galor! Man känner sig mer levande och mindre ensam på nåt sätt!
Oj, nu försvann jag visst iväg i ämnet..
Försök hålla fast som fan vid småsaker så som din lya och fint väder!
Äter du ångestdämpade förresten? Jag klarar mig inte utan Fluoxetin. Hsr provat perioder utan och herrejösses så nere man blir..
Ja, ångest är den absolut värsta känslan som finns, usch. Oftast känns det bäst på morgnarna, just för att man är ren och tom som du skriver. Men de gånger jag vaknar upp utan min pojkvän får jag av någon anledning en olustkänsla i kroppen, som jag ofta förknippar med ångest, vilket gör att ångesten också kommer, som ett brev på posten.
Jag äter också fluoxetin och den hjälper verkligen. Men jag är väldigt rädd att jag ska bli beroende och inte klara mig utan den alls sedan...
Och jag förstår vad du menar med att kolla på olika livesändningar av något slag, det får mig att glömma bort mig själv för en stund och fokusera på andra. För det handlar ju om att jag tänker FÖR mycket på mig själv, att allting kretsar kring mig, på ett åligt sätt. Men ajg har hört att det lätt blir så när man är så fixerad vid sin kropp och sina tankar.
Lider du också av en ätstörning? Tänkte på din formulering om att du också gillar morgnarnanär man ännu inte ätit något...
