Some answers
jag skulle också vilja se alla avsnitt av lost men har inte tid. höll serien samma standard varje säsong? :)SVAR: Ja det tycker jag absolut! Jag satt fastklistrad från avsnitt nr 1 till det allra allra sista och längtade varje dag efter att få krypa ner i soffan och se ännu ett avsnitt ;)
Riktigt fin ponny :) Vad hände med den du red?SVAR: Jag antar att det är "Tubbe" du menar? Tyvärr blev vi tvugna att låta honom avsluta jordelivet pga kronisk fång. Han var min första tävlingsponny och vi fick 2 lärorika år tillsammans. Ska se om jag kan scanna in lite bilder på honom från några av våra tävlingar tillsammans!
Alkohol vs. läsk och saft
Amanda om Salsaklubb:
Hejsan! tjusig blogg. |
Svar på tal!
Anonym om Låt alla känslor komma ut:
Hej, tänkte bara säga att du borde vara lite mer försiktig när du skriver elaka kommentarer på bloggar och sedan kommenterar igen med ditt namn och bloggadress. Din ipadress syns.IP: 83.250.233.175 |
Kommentarer
från östgöte till stockholmare
Shoot! Här kommer min story.
Jag har ALLTID velat pröva på att bo i Stockholm, men har varit för feg för att ta steget, tills sommaren 2009. Jag hade funderat på att flytta iväg till hösten och jobba någonstans och Stockholm var en het kandidat.
I juli den sommaren åkte jag på en kryssning med Birka Paradise, där jag träffade en människa som jag idag inte har någon kontakt med, men som ändå är anledningen till att jag tog steget och vågade flytta hit.
Jag fick jobb som AuPair hos en bekants släkting ute i Saltsjöbaden och flyttade en vecka efter att jag fått kontakt med dem. Allt gick fort och jag hann nästan inte tänka på att jag faktiskt skulle flytta till Stockholm.
Jag jobbade som aupair i ett år och flyttade sedan till en lägenhet i Nacka som jag hyrde utav en kompis. Jag började jobba heltid på Stadium på Sergelgatan inne i Stockholm.
Men den allra största anledningen till att jag faktiskt fortfarande är kvar här uppe är min pojkvän. Vi träffades i Stockholm, han bor i Stockholm och utan honom hade jag inte klarat att bo kvar här uppe med min ätstörning.
Även om jag hade flyttat hem till Norrköping en period för att bli frisk så vet jag till 110% att jag hade flyttat tillbaka hit efter det. Stockhom är mitt hem och det är här jag kommer att bo.
Det bästa med Stockholm är att det är så nära till allt. Och vad du än vill ha så finns det i Stockholm.
P.S
D.S
Svar från pojkvänssoffan
| Carolina om Camilla svarar |
Hänger inte med, vilka är systrar? :) Och det är väl bara du, Malin, som driver bloggen?
Tjejen med rött hår, ser ut att ha en grymt snygg tröja/or!! Vet du va den kommer från? :
Anonym om Det är så synd om mig!:
och jag tror jag har allergi mot .. det mesta :P helt stört!
jaha, har du bordelinediagnos? Kan du inte berätta mer om det?
Svar: Jag gör ett eget inlägg om det sedan!
Camilla svarar
SVAR:
svar på en fråga
1. Har du börjat äta mer normalt nu när du gått på behandlingen ett par veckor?
Svar: Jag har gått på behandlingen i 6 veckor nu, och ja, jag äter mer normalt. När jag är där så äter vi fyra mål och sedan har jag eget ansvar för middag och kvällsmål när jag kommer hem. Tyvärr fungerar det inte så bra om jag är ensam, men har jag sällskap av pojkvän/familj/kompis så äter jag oftast middag iaf. Kvällsmålen är det lite sisådär med...Men jag försöker så gott jag kan. Just nu är inte det jobbigaste att äta, det är ångesten som kommer i samband med att jag äter och rädslan för att fortsätta att gå upp i vikt som är svårast just nu. Om jag inte gick på behandlingen och var under uppsikt hela dagarna hade jag inte ätit som jag gör nu.
och så en liten notis...
2. Jag frågade er om ni visste vem det här är.....
...och JA, Petra! Skäms på dig, du hade rätt ;) Självklart är det Nick Carter från Backstreet Boys. Det här kortet tog jag på deras efterfest efter konserten på Hovet förra året.
Matförgiftad?
Som ni vet blev jag sjuk i lördagskväll efter att vi avslutat en hemskt trevlig födelsedagskväll.
Den här gången hade det faktiskt inte med ätstörningen att göra, utan jag blev förmodligen matförgiftad sa läkarna på sjukhuset. Jag blev alltså sjuk FÖR ATT jag åt. Lite ironiskt faktiskt när jag tänker efter.....
Idag mår jag bättre, men är fortfarande väldigt trött i kroppen efter all ansträngning det innebar att bli så dålig, men jag har definitivt tappat suget efter sushi om man säger så...Lär dröja ett bra tag innan jag äter det igen. (Tyvärr, för det är väldigt gott). 
Att avsluta en superbra kväll med ambulans, sjukhus och dropp var väl inte vad jag väntat mig, men jag roade iaf sjukhuspersonalen med min extrema sprutfobi. Det är på riktigt helt sjukt hur man kan vara så rädd för sprutor...
Svar ang. modellfotograferingen
Det är min superduktiga syster Camilla som har fotograferat mig. Hon använder mig till sina projekt. Bilderna är tagna i Norsholm hos mina föräldrar.
Jag kan lägga in lite fler bilder från fotograferingen om ni vill!?
Världens bästa Camilla. Och världens bästa syster. Och världens bästa vän.
Svar
freddan om ridsportgalan del 3:
Hej! Tycker att du har en jättebra blogg och ja har läst den ett tag. Jag undrar om du har någon adress som jag skulle kunna maila dig på? Skulle behöva fråga lite olika saker :) Men ah, kan inte hitta någon adress på bloggen. Kram! |
03 Februari, 15:36 | ||
Petra om min vanliga otur:
Men skruttan! Hoppas att det inte är allt för allvarligt! Var mannen med i bilen oxå? |
02 Februari, 22:13 | ||
sanna ([email protected]) om Gucci e:Weltman - HappyDay:
Fin häst. Ska du köpa den? eller är den redan din? :D
|
Svar på fråga
Jessica om Att sätta ord på sina känslor:
Hej!:) |
Men på sjukhuset där jag går på behandling säger de att jag, precis som du skriver, har en blandning av både och. Det går väldigt mycket i perioder hur jag väljer att kompensera mitt matintag och hur jag gör för att vilja bli smal.
Svar på frågor del 2
Anonym om Men hörrni!?:
Vem ser du upp till och har som förebild? Vilket klädesplagg tycker du är ett måste i garderoben? fin blogg:) |
Svar: Jag ser upp till människor som är ödmjuka och som lyckas med saker utan att trampa andra på tårna. Jag ser upp till mina föräldrar oerhört mycket, främst för att de lyckats skapa en så otroligt kärleksfull och fin familj och för att de alltid finns där, både för mig och mina syskon, men även för andra barn/ungdomar/vuxna som av någon anledning behöver en stöttande axel eller en uppmuntrande klapp på ryggen.
En förebild för mig kan vara olika personer i olika situationer. För att ta ett exempel; inom ridsporten är Rolf-Göran Bengtsson en stor förebild på grund av att han har kämpat, slitit och aldrig gett upp, vilket har gett honom framgång. Han har inte fått det gratis, helt enkelt.
Ett klädesplagg jag absolut tycker att man ska ha i garderoben just nu är pälsen. Pälsjacka, kappa, väst you name it. Det är grymt snyggt, kan piffa upp vilken tråkig outfit som helst och det finns till rimliga priser i olika kvaliteér, äkta eller syntet har ingen betydelse. Jag har dock en svart päls i fejk. Det skulle kännas obehagligt att bära djurpäls.
Och sedan måste jag slå ett slag för långkjolen, herregud vilket vackert plagg!
Anonym om Men hörrni!?:
Vart ser du dig om 1 år? 5 år? 10 år?
Svar: Vilken rolig fråga:)
Om 1 år hoppas jag att jag har blivit frisk från min ätstörning och påbörjat utbildningen till dietist samt spenderar massor av tid i stallet med min häst.
Om 5 år är jag utbildad dietist och har fast jobb. Jag bor tillsammans med min pojkvän och vårt lilla barn i ett hus i Stockholm. Jag tävlar så ofta jag hinner och är i stallet varje dag.
Om 10 år har jag och min bästa vän startat upp vårat företag och har börjat etablera oss i flera delar av landet. Vi skissar på planer för att expandera och utveckla. Jag har nu två barn tillsammans med min kärlek. Kanske en liten katt. Hästarna finns kvar. Och äldsta barnet har fått en egen ponny....
För mig är det verkligen jätte viktigt med en familj. Att ha en man som jag älskar och som älskar mig tillbaka, att få barn och att få leva ett lyckligt familjeliv med stora och små äventyr och utmaningar. Att jag lyckas inom mitt yrke är jag övertygad om, jag ska bli den bästa dietisten någonsin. Jag vill utvecklas och gör någonting som är värdefullt för mig.
Svar: Mitt mål med hästarna har alltid varit skyhögt. Jag ska rida OS i dressyr en dag. Det är mitt mål och min dröm. En dröm som kan bli verklighet. Tidigare var det att bli diplomerad beridare. Men efter att ha testat på att arbeta med hästar hos bland annat Fredrik Spetz, Angelie von Essen, Dressyrhoppet, Jan Brink och Minna Telde så kände jag att det blev för mycket att ha hästar både som jobb och hobby. Nu vill jag skapa en arbetskarriär vid sidan om samtidigt som jag satsar på dressyren. Men det måste såklart bli efter at tjag har blivit frisk. Man kan inte prestera särskilt väl när man har en ätstörning.
Nina om Men hörrni!?:
Vad vill du med hästarna? Mål?
Mål med bloggen?
Tror du att du att man kan bli frisk ifrån en ätstörning?
Målet med bloggen är att få dela med mig av saker jag hoppas att andra kan dra nytt aoch lärdom av. Jag hoppas kunna hindra åtminstone en utav er där ute från att hamna i anorexin och bulimins strypgrepp. Dessutom är det skönt att få skriva av sig och prata med er som är anonyma.
Plus att jag älskar att skriva och vill hålla mitt skrivande vid liv.
Jag tror att man kan bli frisk från en ätstörning så pass att man kan leva ett normalt liv, men den kommer alltid att finnas med mig och påminna mig då och då om vilket helvete jag går igenom.
Svar på frågor del 1
Anonym om Så här ser jag ut idag:
Åh så fint! Har du lockat håret eller blir det så efter tvätt? eller sovit med fläta kanske..? |
Louis om FRÅGESTUND:
Hur och när utv du ätstörningar? |
Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur det gick till och när jag gick från att vara hälsosam till att bli ästörd. Det är någonting vi jobbar med att komma fram till på behandlingen där ja går. Jag har sedan jag var tio år och jättespinkig stått framför spegeln och tyckt att jag var tjock, jag har aldrig varit speciellt nöjd med mig själv, tyckt illa om mitt utseende och haft extremt dålig självkänsla. Allt det i kombination med att jag blev mobbad till och från under hela min skolperiod, att jag träffade fel killar som "tryckte ner" mig och att jag har så höga krav på mig själv har nog gjort att bägaren till slut runnit över.
Första gången jag medvetet experimenterade med maten för att gå ner i vikt var när jag var 18 år (vad jag minns). Sedan har det bara gått utför, jag har gått igenom ortorexi, anorexi och bulimi. Nu kämpar jag med att bli frisk från ätstörningarna samt lära mig att hantera min ångest, panikångest och förbättra min självbild. Att sluta hata mig själv.
Anonym om Men hörrni!?:
Hur länge har du och N varit ihop? Bor ni långt från varann? |
Anonym om Men hörrni!?:
Favoritfilm och favoritlåt? Varför just dessa? Favoritklädesplagg? Drömresemål? |
Min favoritlåt är väldigt speciell. Jag hörde den för första gången i somras och nu ryser jag i hela kroppen när jag hör den. Det är en låt som beskriver kärlek. Kärleken mellan mig och min pojkvän. Det är en låt av Imperiet.
Favoritklädesplagg....hm, det varierar verkligen beroende på hur jag känner mig. Just nu tycker jag bara att jag ser tjock ut i allting och väljer därför gärna stora plagg som jag kan gömma mig i. Men något jag verkligen hakat upp mig på, på senare tid är öppna oversizeskjortor med en kortare (nästan magtröja) tisha under, svarta heltäckande strumpbyxor och skyhöga klackar. Jag försöker nog följa modet så gott jag kan, men erkänner att jag är fruktansvärt dålig på att se vad som är snyggt och inte, så jag tar ofta hjälp av min syster som utbildar sig tills stylist.
Drömresmålet går helt klart till Nya Zeeland. Jag älskar sol och värme, vita stränder och vacker grön natur. Och jag avskyr kryp, spindlar, ormar och sånt läskigt som finns i bland annat Australien.
Sedan står faktiskt en romantisk resa till Italien på listan också. Venedig kanske, där man kan åka gondol och pussas under alla broar :)
Lovisa om FRÅGESTUND:
Vad använder du för smink och hårprodukter? färgar du ditt hår? isåfall på salong eller hemma? vilken färg? tack för svar:) |
Svar: Jag använder ett nytt sminkmärke sedan jul och det är mineralsminket Sheercover. Jag har väldigt känslig hy och får lätt finnar om jag använder mig utav tjocka, täckande foundations. Sheercover är ett naturligt och väldigt "lätt" smink som döljer och läker hyn på samma gång. Dessutom blir jag inte lika glansig eller kakig av mineralpudret. Förut använde jag make up stores produkter, både foundation och puder. Nu köper jag ögonskuggor och borstar till ögonen därifrån. Mascara har jag Fiberwig och Maybellines define-a-lash.
Håret tvättar jag med Tresemé schampo och balsam. När jag ska styla håret har jag värmeskyddande spray först och sedan wellas hårspray (det sitter som berget så att man kan dansa utan att oroa sig för att frisyren ska krascha...)
De senaste gångerna har jag köpt hårfärg på butik och färgat hemma, det är den färgen jag har nu. Schwartzkopf blondering näst ljusaste nyansen. Jag lägger bara blonderingen i utväxten så att resten av håret inte tar så mycket stryk. Om jag färgar på salong gör jag det hos Erika på Lyko Hair i Stockholm.
Eftersom det blev ganska långa svar delar jag upp frågorna i två delar. Del 2 får ni i morgon. Och har ni fler frågor så fråga på bara, jag tycker det är så roligt att skriva och svara, tipsa och hjälpa och dela med mig.
Och ett stort tack för alla fina kommentarer ang. min blogg och mitt utseende. Det krävs nästan ett eget inlägg för det...Ja, så får det bli. Så att jag kan förklara en sak för er.
FRÅGESTUND
