Malin

Jag läste ett inlägg hos en barndomsvän till mig. Det var ett fruktansvärt ärligt och modigt inlägg. Jag blev chockad och rörd. Men ändå inte helt förvånad.
Jag tycker det är så otroligt starkt av människor som väljer att blotta sig själva för att kunna hjälpa och vilja påverka andra. Jag har ju delat med mig en hel del här om min ätstörning, men varje gång jag skriver om det tvekar jag att publicera och jag skäms över det jag skriver. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att kunna prata om det utan att skämmas. Det är ett bra sätt att öva genom att skriva här för er.
Så, jag hoppas att jag en dag också kommer att börja tycka om mig själv, komma över allt självhat, den dåliga självkänslan och börja leva ett liv, oavsett vad siffrorna på vågen visar.

Varför jag inte är helt förvånad?
Det finns på tok för många unga tjejer/kvinnor idag som mår så fruktansvärt dåligt och inte orkar leva med sig själva fast det inte syns utåt. Personer som för andra människor ser ut att ha ett perfekt liv, till ytan.
Jag känner igen mg själv i så mycket som den här personer skrev, och jag hoppas att jag också kommer att lära mig tycka om mig själv en dag, precis som hon gjort.