Malin

Om en stund ska jag bege mig upp mot Stockholm igen. Har knappt sovit en blund inatt pga feber och förkylning. Har proppat i mig en massa panodil nu för att orka med att stå upp, typ...

Har suttit och kollat på klipp från meoldifestivalen nu på morgonen och jag måste säga att jag blir bara mer och mer kär i Salem Al Fakir, jävlar vilket scenspråk han har, vilken utstrålning, vilken blick och som han berör. Jag älskar hans låt. Jag är till och med så nördig att jag har den som ringsignal, haha!!
Jag önskar verkligen att jag också kunde sjunga. Jag älskar allt som har med uppträdanden att göra. Som jag skrivit här tidigare är ju min absoluta största dröm att bli skådespelare. När jag gick i skolan var jag alltid med på alla skolpjäser, och jag sjöng tillochmed solo för hela skolan plus familjer en gång, det skulle jag aldrig våga idag med tanke på att jag har en kass sångröst, haha. Nu när vi var i Österrike träffade vi en svensk kille som är filmregissör och tidigare skådespelare och jag ska inte sticka under stolen med att jag blev väldigt avundssjuk på hans jobb...Men det är nog ett av dom absolut tuffaste yrkena också, jävligt slitigt...
Det är tur att man kan drömma, för i mina drömmar är jag världens bästa filmstjärna som tjänar multum haha :D och så har jag en poliskarriär som kriminalkommisarie vid sidan om såklart =)
Nu ska jag återgå till verkligheten  och packa det sista innan jag får skjuts till tåget.

Måste bara tillägga att Salem och Björn Gustaffson i samma team var klockrent, två av mina favoriter på en och  samma gång liksom, kan inte bli bättre!

later.