Malin

Eftersom jag är så illa tvungen att äta en massa mat varje dag för att överleva har jag bestämt mig för att åtminstone försöka göra det bästa utav situationen. (Därför har min pojkvän haft den lyxen att bli bjuden på supergod mat den senaste tiden. )Om jag ska äta så ska det fasen vara lyxigt och gott, annars är det ännu mindre mening med att äta ö.h.t. Och för att peppa mig ännu mer tänker jag lägga upp recepten och vad vi äter här på bloggen. Enbart för att ge mig styrka och inspiration. Jag är faktiskt riktigt duktig på att laga mat, det har bara inte blivit av det senaste året med tanke på mina ätstörningar.

Här om dagen åt jag något så simpelt och gott som mozarellaost och tomater, med flingsalt och balsamvinäger på. Till det hade jag en smörgås med leverpastej och smörgåsgurka samt en med tomat och mozarellaost som jag grillade i ugnen.
Det tar emot att äta smörgåsar, de är förädiska och gör en tjock, men jag vet att jag behöver dem. Min hjärna och kropp skriker efter kolhydrater. Helst vill jag ignorera kroppens signaler, men då svimmar jag.

Har haft en svacka några dagar och fallit längre ner i ätstörningarna. Det har kommit mer och mer i takt med att jag märker utav min viktuppgång och jag känner mig som 10 flodhästar på bredden. Just idag känns det lite bättre, men jag vet att det går upp och ner hela tiden.

Just nu skriker min kropp efter KAFFE. Ungefär lika desperat som Rudolf i Sunes sommar...När han inte får sitt kaffe på stranden, ni vet..?!