Hur går det då?

Nu har jag ätit mat i 5 dagar. Jag mår bättre fysiskt och jag orkar mer. Men psykiskt...herregud vilken ångest jag har. Det är fruktansvärt och värre än hungerskänslorna. Jag äcklas och mår dåligt över mig själv. Jag känner mig som ett fetto. Bokstavligt talat. Men, jag vet att det bara sitter i mitt huvud och att jag måste äta. Så, när de säger att jag ska äta, så äter jag. När jag är ensam blir det svårare, då går det inte.
I morse vägde jag mig igen. Kan liksom itne låta bli när det råkar finnas en våg till hands. Jag hade gått upp ett kilo. Känns tungt, men väntat.


Hade jag inte vetat att den här bilden är på mig hade jag tyckt att det såg hemskt ut med skulderbladen som  sticker ut, kotorrna på ryggraden som syns och rivmärkena på axeln. Nu tycker jag bara ingenting. Sjukt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0