Malin

Jag har inte uppdaterat er om min ätstörning på flera dagar. Mestadels beror det på att jag verkligen inte har haft tid, att jag legat sjuk sedan jag kom hem från Malmö och att jag inte haft någon som helst motivation. Jag har hamnat i en svacka. Igen.
Jag äter, men har hamnat i ett djupt hål psykiskt.  Jag har ju börjat gå upp lite i vikt, vilket är nödvändigt och helt naturligt eftersom kroppen varit så undernärd. Men min viktökning ger tyvärr sämre psykisk hälsa och min ångest har tilltagit avsevärt.
När alla ens tankar upptas av ångest får det inte plats så mycket annat, vilket gör mig helt tom på ord. Just idag mår jag lite bättre, förutom att jag är sjuk då. Men det är så mycket jobbigare att försöka äta än jag någonsin kunnat föreställa mig. Varje dag är en kamp. Jag vill, men jag vill inte. Jag hatar att jag ger efter och låter mig stoppa alla dessa motbjudande, ätbara saker i munnen. Jag vill ju bli smal och jag vill vara smalast när jag börjar på Löwenströmska. Nu är jag bara stor och ful och tjock överallt.

Något positivt är i alla fall att det närmar sig...Snart åker vi till Egypten och sedan är det dags. Det ska bli så otroligt skönt att få lämna allt ansvar till någon annan, att bara göra som man blir tillsags och dessutom få hjälp med att få bort ätstörningen. Jag längtar efter att bli FRI.