Malin

Om jag fick önska mig vad jag ville i hela världen, så skulle det vara en häst. Egen eller lånad. Så länge jag får en häst att rida, sköta, träna och tävla. Jag har varit ifrån det allt för länge nu.

Jag sitter och tittar på dressyren från Globen, och jag gråter. Gråter av sorg för att jag vet att jag kunde ha varit där, med en häst, och tävlat.
Jag är inte en person som skryter om saker, men om det är något som jag verkligen är bra på så är jag inte rädd för att visa det eller tala om det. Dressyr är en sådan sak. Jag vet att jag har känslan, att jag är duktig och om jag valt en annan väg när jag var yngre, tagit de chanser som erbjudits mig, hade jag mycket väl kunnat vara en av de ryttarna som befinner mig på meetinget i Globen denna helg.

Men jag valde den vägen som då kändes rätt för mig. Man ska inte ångra sina val har jag hört, men idag känns det så fel det bara kan bli.
 
Lite senare tänker jag lägga ut en video. Håll utkik.

Nedan ses jag och hingsten Bagett, som tyvärr gick bort för ett par år sedan,  på träning för Mads Hendeliowitz.