Malin

Att ha ett förhållande med någon är bland det bästa som finns.  Men det kan också vara bland det värsta som finns.
Jag har alltid varit väldigt svartsjuk av mig. Mitt första förhållande sprack delvis på grund av min svartsjuka.
Mitt andra förhållande innehöll väldigt mycket svartsjuka från killens sida.
Man lär av sina misstag, heter det ju. Och jag är inte alls lika svartsjuk längre som jag var tidigare, mycket för att jag idag lever i ett mer sunt förhållande men också mycket på grund av att jag själv inte letar efter saker att bli svartsjuk på. Jag intalar mig själv att han är med mig för att han vill, och därför har jag ingen anledning att gå omkring och oroa mig.

Men det är inte alltid lätt att skjuta bort de där tankarna. Svartsjuka och oro är nog någonting som alla känt av mer eller midre. För mig handlar det mycket om osäkerhet och självkänsla. Jag har väldigt svårt att förstå hur någon så bra som min kille vill vara med just mig. Och för att skydda mig själv går jag och förbereder mig på att bomben ska slå ner och att jag återigen ska bli sviken. Det är helt fel att tänka så, men ibland går det tyvärr inte att hålla undan tankarna.
Ikväll är en sådan kväll. Jag vet inte varför. Kanske för att jag är ensam, eller för att jag haft en dålig dag matmässigt. Jag vet inte. Men känslan är väldigt jobbig.
Men jag vet att han älskar mig. Och jag vet att jag älskar honom. Varför då gå och oroa sig?