Svar till SV
Hej!
Jag kommer att börja på ett ställe som heter Capio anorexi center på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. I december kommer jag att börja på deras öppenvård, som innebär att jag blir 100% sjukskriven från skolan och kommer att vara på sjukhuset varje måndag till fredag 8-18 i ungefär 4 månader. Kvällar och helgen får jag vara hemma, men inte ensam. Eftersom jag ännu inte börjat där på heltid kan jag inte säga exakt hur det kommer att gå till. Men maila mig gärna på [email protected] så kan jag försöka berätta mer när jag börjat.
Jag har varit på några möten och fått information om hur det går till och även fått ett matschema som jag måste börja följa nu innan för att underlätta när jag kommer dit. De första två veckorna kommer all tid fokuseras på att äta, 6 ggr om dagen. Efter ca 2 veckor kan man börja med att bearbeta de bakomliggande orsakerna till att man fått en ätstörning.
När jag först kom i kontakt med capio så skickade de mig till akut psykiatri för att de ansåg att jag behövde hjälp direkt, men eftersom psykologen inte var specialutbildad för ätstörningar tyckte jag bara att det blev värre av att prata med henne.
Om du känner att du vill få mer hjälp än av psykologer kan man göra en egenanmälan till CapioAnorexiCenter via deras hemsida. Personalen går igenom ansökningen och tar ställning till om man är "tillräckligt sjuk" för att få hjälp eller inte. Ett tips är också att ta kontakt med sin vårdcentral och be dem remitera till en ätstörningsklinik.
När du pratar med psykologen i morgon, försök att vara 100% ärlig. Om det inte känns bra och du inte tycker att hon förstår, säg det till henne/honom. Det viktigaste är att du känner dig trygg och vågar öppna dig, för att du ska kunna få rätt hjälp. Och tänk på att du inte är ensam om det här. Ingenting av det du säger är något att skämmas över. Jag hade väldigt svårt att prata om det i början för att jag skämdes och hatade mig själv för det jag höll på med, men ju mer jag pratar nu desto enklare blir det och det blir dessutom lättare för mig att acceptera att jag faktiskt har en ätstörning.
Hoppas att du fått svar på några av dina frågor :)
Jag kommer att börja på ett ställe som heter Capio anorexi center på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. I december kommer jag att börja på deras öppenvård, som innebär att jag blir 100% sjukskriven från skolan och kommer att vara på sjukhuset varje måndag till fredag 8-18 i ungefär 4 månader. Kvällar och helgen får jag vara hemma, men inte ensam. Eftersom jag ännu inte börjat där på heltid kan jag inte säga exakt hur det kommer att gå till. Men maila mig gärna på [email protected] så kan jag försöka berätta mer när jag börjat.
Jag har varit på några möten och fått information om hur det går till och även fått ett matschema som jag måste börja följa nu innan för att underlätta när jag kommer dit. De första två veckorna kommer all tid fokuseras på att äta, 6 ggr om dagen. Efter ca 2 veckor kan man börja med att bearbeta de bakomliggande orsakerna till att man fått en ätstörning.
När jag först kom i kontakt med capio så skickade de mig till akut psykiatri för att de ansåg att jag behövde hjälp direkt, men eftersom psykologen inte var specialutbildad för ätstörningar tyckte jag bara att det blev värre av att prata med henne.
Om du känner att du vill få mer hjälp än av psykologer kan man göra en egenanmälan till CapioAnorexiCenter via deras hemsida. Personalen går igenom ansökningen och tar ställning till om man är "tillräckligt sjuk" för att få hjälp eller inte. Ett tips är också att ta kontakt med sin vårdcentral och be dem remitera till en ätstörningsklinik.
När du pratar med psykologen i morgon, försök att vara 100% ärlig. Om det inte känns bra och du inte tycker att hon förstår, säg det till henne/honom. Det viktigaste är att du känner dig trygg och vågar öppna dig, för att du ska kunna få rätt hjälp. Och tänk på att du inte är ensam om det här. Ingenting av det du säger är något att skämmas över. Jag hade väldigt svårt att prata om det i början för att jag skämdes och hatade mig själv för det jag höll på med, men ju mer jag pratar nu desto enklare blir det och det blir dessutom lättare för mig att acceptera att jag faktiskt har en ätstörning.
Hoppas att du fått svar på några av dina frågor :)
Kommentarer
Postat av: sv
tack så jätte mkt för svaret..fick alla svar jag behövde. Jag sparar din mail och kommer säkerligen kontakta dig!
TACK
Trackback
