Take me back to....
Ja, till vadå egentligen? Till en vardag fylld av hunger, huvudvärk och svimattacker? Jag ser tillbaka på korten från tidigt i höstas. Jag var smal. Jätte smal och fin. Var jag nöjd då? NEJ.
Jag får ändå en kick av att titta på mina gamla bilder. Åh, nu jäklar ska jag gå ner dit igen, det var så fint. När jag såg ut så tyckte jag att jag var tjock, nu när jag ser korten från då tycker jag att jag ser smal ut. Inte för smal. Bara smal och fin. Varför kunde jag inte vara nöjd då?
Idag väger jag mer. Jag har givetvis gått upp några kg sedan jag började äta. Och jag kan inte se mig själv i spegeln utan att avsky vad jag ser. Jag hatar det här. Varför kan jag inte bara få må bra som alla andra. Må bra och vara smal? Alla andra säger att jag var för smal. Men det är ju precis det jag vill vara. FÖR smal. Som ett skelett.
När någon säger att jag ser friskare ut rasar hela min värld samman. Jag vill för i helvete i se friskare ur. Det är ju samma sak som att mislsyckas. Jag VILL se sjuk ut. Det är mitt mål.
Det är inte lätt att vara ätstörd. Inte för mig. Och absolut inte för mina närmaste.
Kommentarer
Postat av: maria
det är verkligen inte lätt Malin! du kämpar på bra =)
Trackback
