Malin

Jag tittar på bilder från Spanien och får ångest över hur jag kommer att se ut när vi åker iväg i december... Jag känner mig så fruktansvärt oattraktiv och tjock så det finns inte. Jag tittar på bilderna och önskar att jag kunde hållt disciplinen och fortsatt gå nedåt...fortsatt att matvägra.
Idag fick jag ett rejält bakslag. jag får dåligt samvete över det, samtidigt som det känns som en lättnad. En befrielse, ett steg mot ett smalare jag....

Jag vet att jag är väldigt mycket upp och ner. Att jag ena dagen har bestämt mig och andra dagen inte vill äta alls. Det kommer nog att fortsätta så ett bra tag till, tills jag får börja på min behandling. För trots att jag har ätit någorlunda i drygt en vecka så är jag inte friskare för det. Mina tankar är demsamma varje dag och jag vill helst inte äta alls eller inte behålla det jag ätit. Jag vet att så fort jag blir ensam och inte har någon som ser till att jag äter kommer bakslagen och jag faller tillbaks i samma sjuka mönster. Som idag.




Lite smalare än idag (??), men inte tusan var jag lyckligare för det.