Malin

I natt när vi kom hem och skulle gå från taxin till min dörr (jag bor fyra trappor upp i huset utan hiss) hade jag så ont i fötterna att jag ville tjuta. Men, jag höll god min och staplade mig mödosamt upp för alla trappsteg. När jag så kommit fram till dörren med mitt namn på sveptes jag upp av starka armar i en stark famn och blir helt utan vidare buren över tröskeln in genom ytterdörren.
Han som bar mig sa att det var för att jag hade så ont i fötterna. Bullshit säger jag...jag hade ju gått uppför alla trappor själv och var ju framme vid min dörr. Jag tror helt enkelt att det var för att öva inför bröllopsnatten. Man måste ju börja öva i tid, som sagt. Haha.

Nu ska jag kolla på film och vänta på pojkvännen. Vi hörs i morgonbitti :)