Malin

Jag längtar till den dagen då jag kan genomgå 12 timmar utan ständig ångest. Jag längtar till den dagen jag blir fri från min ångest. Jag längtar till december. Jag har nog aldrig velat någonting så mycket som att bli fri från den här skiten. Jag orkar inte, jag tar ju knäcken på både mig själv och alla runt omkring mig. Men tack! Alla ni som finns här, trots att jag gör allting till ett enda stort virrigt kaos. Jag lovar att det kommer bli bra, till slut. Jag hoppas att det kommer att bli bra, till slut. Jag har, som jag nämnt tidigare, inte en aning om hur det ska gå till, men på något sätt ska det gå.
Ville bara skriva det.
Nu ska jag gå.

En jääätte gammal bild från 2007. Då gillade jag twix och kunde äta det utan att känna ångest. Jag kunde äta och njuta av det. Idag gillar jag fortfarande twix, men kan inte äta det utan ångest. Jag kan inte njuta av att äta någonting gott. Alls.