Malin

Ja, med maten alltså.
Jo, jag har ätit frukost, lunch och mellanmål idag, helt enligt mitt matschema som jag fått order om att följa. Det är oerhört smärtsamt och väldigt jobbigt både att äta, att försöka hantera ångesten efter måltiderna samt att gå omkring och vara ständigt mätt. Att känna sig mätt förknippar jag med att vara tjock. Och idag känner jag mig tjockare än någonsin. Men, jag förstår ju också att det bara är min känsla, ingen människa kan gå från dryga 40kg till att bli tjock på en dag. Det är ju rent fysiskt helt omöjligt.

Så, vad är det som helt plötsligt har fått mig att tänka om, ändra inställning och faktiskt ge mitt matschema en chans?
Jag vet inte riktigt säkert, men inatt hade jag en av de värsta ångestattackerna på länge. Jag drack två glas vin igårkväll och att dricka på fastande mage vet ju alla att man inte ska göra. Att dricka på fastande mage sedan ett halvår tillbaka är ju rent vansinne. Igår sa min kropp ifrån helt och hållet, både fysiskt och psykiskt. Jag fick ångest och yrsel. Jag kräktes och svimmade. Jag blev närmast apatisk i mitt beteende och stängde av helt. Och jag blev fruktansvärt rädd. Rädd för vad jag har gjort mot mig själv, rädd för att det här var slutet, rädd för att jag skulle dö. Jag vet att det inte var alkoholen som orsakade allt detta, men att alkoholen förstärkte mina känslor och eftersom jag inte ätit någonting på så länge blev jag starkt påverkad av bara 2 glas vin. 
Efter en hemsk natt med otrolig stöttning från Christian som hjälpte mig till taxin, mamma och pappa som tog emot mig med öppna armar när jag kom hem och från min helt fantastiska pojkvän som hela tiden fanns med mig i telefonen från Malmö, inser jag nu att jag kan fan inte fortsätta så här.

Det är inte värt att leva ett liv i helvetet bara för att vara smal.
Det är inte värt att leva ett liv i svält för att bli mer omtyckt av andra och se snygg ut i andras ögon.
Det är inte värt att leva ett liv på kaffe och cigg som ger cancer och för tidig död, för att vara smal.

Livet är för kort för att kasta bort flera år på något så patetiskt som att göra vad som helst för att vara smal.
Livet är till för att leva för fan. Och man lever ju bara en gång, så varför ska jag kasta bort det enda livet jag får?

Nej, jag har bestämt mig. Jag ska bli frisk, en gång för alla. Det kommer vara kämpigt och fyllt med motgångar och det kommer att ta lång tid. Men jag ska lyckas.
Och om jag kan börja äta lite nu, kommer min vistelse på sjukhuset att bli så mycket enklare och jag kommer att kunna börja jobba med min ångest fortare. För man kan inte börja jobba med det innan man äter som en normal och frisk person.

Nu har jag ätit mellanmål och måste aktivera mig för att förtränga ångesten så jag och lillasyster ska till stallet. 
vi hörs sedan. Då kommer det upp skrämmande bilder från halloweenfesten igår!