Malin

Jag har aldrig tänkt på min sjukdom utifrån mig själv. Hur jag påverkas rent fysiskt av det jag utsätter mig för. Jag läste nyss en hemsk berättelse från en tjej som jag mailat med. Det sjuka är att det mesta som stod, kunde handlat om mig. Jag har aldrig reflketerat över hur illa jag gör min kropp. jag vet att det inte är bra det jag gör, men har nog aldrig på riktigt förstått HUR illa, eftersom jag fortsätter och fortsätter....

Återigen, jag avundas och ser upp till de här människorna, som lyckats ta sig ur detta helvete, något så enormt mycket. Och ännu en gång, jag hoppas att jag en dag också kommer  att bli fri från allt.
Nu är det en månad kvar tills jag börjar behandlingen. En månad... och det enda jag kan tänka på är att jag vill bli så smal som möjligt fram till dess.
Men det enda jag vill tänka är; Nu ska jag börja äta och sluta kräkas så att min tid på sjukhuset bir enklare och kortare och så att jag kan bli frisk och få njuta av att leva. Få njuta av att vara jag.
Det är lättare sagt än gjort. Men alla tips, mail, kommentarer och stöttningar av er får mig att ta ett litet steg närmre för varje gång.