Vi gillar att gotta oss i andra människors olycka...eller?
Jag sitter iaf i skolan nu. har föreläsning vid ett och sedan ska jag förbereda ett seminarium. Ikväll blir det en powerwalk för att stilla ångesten och sedan blir det tv-kväll framför "Lite sällskap", ett grymt härligt program. Vi hejar på Elin, hon är bra.... :)
Jag kan bara tala för mig själv,som faktiskt kollade in här redan innan...men jag tror faktiskt mycket att det beror på att du satt fart o blogga som en tok i samma veva :) Du lägger ut på FB att du skrivit osv, då trillar folk in o fortsätter göra det när du uppdaterar så mkt, är nog samma vad man än skriver om sålänge det är intressant! Jag går inte in o läser för o gotta mig, snarare för o se hur det är med dig o se att det rullar på på nåt vis! Kämpa på Malin, du klarar det! Kram
Jag tror knappast att det handlar om att gotta sig i andras olycka..! Som sagt så bloggar du väligt mycket och det gör att folk vill hänga med ..och ja, alla bloggare som uppdaterar ofta är intressanta.
Ja, statistiken har säkert stigit sedan du började skriva om din ätstörning och det handlar inte om "haha, fan va' kul!" snarare "åhh.. den här tjejen är som mig". För jo Malin, ätstörningar och ångest är äckligt vanligt och jag tror att många tjejer/killar känner igen síg i det du skriver. Att läsa din blogg, att läsa om ditt innersta, att verkligen se hur du vågar blotta sådant som många av oss andra inte kan är guld värt. Du förmedlar "jag-är-inte-ensam"-känslan till många med samma problem. Se det som något positivt.
Lycka till Malin!
Har läst din blogg lite då och då tidigare men måste erkänna att jag läst den mer frekvent sedan du berättat om din sjukdom, inte för att jag gillar att gotta mig utan för att försöka förstå hur du och många andra mår. Har en väldigt nära vän med samma problem och ibland blir jag så frustrerad när jag inte förstår mig på sjudomen. Därför läser jag så mycket om sjukdomen jag bara kan för att försöka att hjälpa. Varje gång jag går in och läser hoppas jag på att du gjort framsteg, jag känner dig inte nu men gjorde det under högstadietiden då vi gick i samma klass. Du kommer att klara det här och jag önskar att du snart blir fri från all ångest. / en gammal klasskompis
Kan inget annat än hålla med de övriga inläggen.
Kämpa på Malin, det kommer gå galant för dig i livet!
