Morgontankar
Vaknade klarvaken prick klockan sju och trodde att jag sovit bort halva dan. Skönt. Att klockan bara var sju alltså.
Det är en mysig känsla att få vakna upp i en ny lägenhet. Min nya lägenhet. Det känns som en spark i baken mot en nystart! Och här ska det bannemej bli nystart både med boende och hälsa.
Jag hade en bra dag igår. Fram till läggdags. Det blir alltid värre vid läggdags när jag ska sova ensam. Då kommer alla tankar och det blir svårt att hatera det mitt i all ensamhet. I mitt fall resulterade det i något som jag absolut inte får/bör göra. Jag har märkt av varningstecknen genom min kropps allt knepigare reaktioner på saker och ändå kan jag inte sluta.
Det är oerhört svårt för en människa som inte tampats med liknande problem, att förstå det här med att ha en ätstörning. Men min psykolog förklarade det på ett så himla bra sätt för mina föräldrar så att det om möjligt skulle gå att ha åtminstone lite förståelse.
En ätstörning är en sorts fobi. Precis som vilken annan fobi som helst. Vi kan ta spindelfobi (som jag också har), som ett exepmel. Inte för allt i världen skulle någon med spindelfobi frivilligt gå i närheten av eller rentav röra vid en spindel?! Likadant är det med "tjockfobi". Jag har en fobi för att bli tjock och då undviker jag självfallet att göra sådant som utsätter mig för fobin. Alltså: Jag äter inte. Alternativt äter lite och gör av med det direkt.
Men som alla vet, måste man för att bli av med en fobi utsätta sig för den, i små mängder till att börja med, för att sedan sucessivt öka utsättningen. Så, det är väl egentligen det som man gör på det här behandlingscentret jag ska börja på. De utsätter en för mat. Helt enkelt. Min största fobi. Jag kan inte minnas när jag senast åt någonting och kunde njuta av det.
Det svåra med en ätstörning är att den innefattar så mycket mer än bara "tjockfobi". Det tillkommer ångest, depressioner, noll självkänsla, lögner, undanflykter, manipulering. Jag lider sedan 4 år tillbaka av panikångest. Något som jag inte märkt av på säkert 2 år, men som nu börjat komma tillbaka. När man utsätter kroppen för svält så förvärras all form av ångest och depressioner. Det är en sorts försvarsmekansim. Men som tur är finns det hjälp, och det är precis det jag ska få. Hjälp för att komma tillbaka och kunna leva ett normalt och hamroniskt liv med mig själv!
Spanien 2010
Det är en mysig känsla att få vakna upp i en ny lägenhet. Min nya lägenhet. Det känns som en spark i baken mot en nystart! Och här ska det bannemej bli nystart både med boende och hälsa.
Jag hade en bra dag igår. Fram till läggdags. Det blir alltid värre vid läggdags när jag ska sova ensam. Då kommer alla tankar och det blir svårt att hatera det mitt i all ensamhet. I mitt fall resulterade det i något som jag absolut inte får/bör göra. Jag har märkt av varningstecknen genom min kropps allt knepigare reaktioner på saker och ändå kan jag inte sluta.
Det är oerhört svårt för en människa som inte tampats med liknande problem, att förstå det här med att ha en ätstörning. Men min psykolog förklarade det på ett så himla bra sätt för mina föräldrar så att det om möjligt skulle gå att ha åtminstone lite förståelse.
En ätstörning är en sorts fobi. Precis som vilken annan fobi som helst. Vi kan ta spindelfobi (som jag också har), som ett exepmel. Inte för allt i världen skulle någon med spindelfobi frivilligt gå i närheten av eller rentav röra vid en spindel?! Likadant är det med "tjockfobi". Jag har en fobi för att bli tjock och då undviker jag självfallet att göra sådant som utsätter mig för fobin. Alltså: Jag äter inte. Alternativt äter lite och gör av med det direkt.
Men som alla vet, måste man för att bli av med en fobi utsätta sig för den, i små mängder till att börja med, för att sedan sucessivt öka utsättningen. Så, det är väl egentligen det som man gör på det här behandlingscentret jag ska börja på. De utsätter en för mat. Helt enkelt. Min största fobi. Jag kan inte minnas när jag senast åt någonting och kunde njuta av det.
Det svåra med en ätstörning är att den innefattar så mycket mer än bara "tjockfobi". Det tillkommer ångest, depressioner, noll självkänsla, lögner, undanflykter, manipulering. Jag lider sedan 4 år tillbaka av panikångest. Något som jag inte märkt av på säkert 2 år, men som nu börjat komma tillbaka. När man utsätter kroppen för svält så förvärras all form av ångest och depressioner. Det är en sorts försvarsmekansim. Men som tur är finns det hjälp, och det är precis det jag ska få. Hjälp för att komma tillbaka och kunna leva ett normalt och hamroniskt liv med mig själv!
Spanien 2010
Kommentarer
Postat av: Korneliusjennie
Pleasure to sign your guest book. I work for an advertising agency in London.
Trackback
