Malin

En het kopp kaffe med en liten skvätt mjölk (lite, lite mjölk. det ska knappt synas), solens strålar letar sig in mellan springorna på persiennen, fantastiskt dålig musik srömmar ut från vinylspelaren. och här sitter jag. Och känner mig sådär fånigt glad. Jag vet inte varför. Det kan vara medicinerna som spelar mig ett spratt. Det kan också vara så att jag faktisk är en gnutta glad på riktigt idag.

Igår då. Jag satt på universitetet och stirrade på en datorskärm i 4 h, fick nog, tog tunnelbanan åt fel håll för att möta pojkvän plus mor. Åkte åt rätt håll och mötte pojkvän med mor. Åt lunch på en indisk restaurang på Kungsholmen (läs: de åt, jag petade lite i min förrättssoppa och gjorde servitören något förnärmad när han såg att jag inte åt.). Jag gick till mitt jobb (som jag inte vågat gå in på sedan dagen jag blev sjukskriven. En obeskrivlig lättnad spred sig genom min kropp när jag äntligen vågade.) och hälsade på 2 fina människor som jag gillar. Promenerade vidare till biografen där Martina väntade och vi gick för att se en underbart mysig film. "I rymden finns inga känslor". Se den! (ett minus till de 2 omogna tjejerna bakom oss som satt och kastade popcorn på folk. Herregud, vart är dagens ungdomar på väg?)
Kvällen avslutades med film hemma hos pojkvän, där jag fortfarande befinner mig, men är snart på språng ner till tunnelbanan. Idag har jag föreläsning. och ikväll får jag nycklarna!!!