5 januari 2011

Vaknar upp, känner efter, suckar ljudlöst för att inte väcka N, ångrar att jag kände efter. Ångrar att jag åt.
Sluter ögonen. Vill somna om. Vill vakna som någon annan. Önskar att jag inte vore jag. 

 
 Tänk att vara en katt. Så bekymmersfritt, så enkel, så avkopplande, så självständigt, så skönt. (Så länge man hamnar i rätt familj.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0