Malin

I morse utvisades ett 20-tal irakier, bosatta i Sverige,  tillbaka till sitt hemland. Ett femtiotal demonstranter samlades tidigt i morse för att visa hur fel de tycker att det är och påpekade hur samhället har utvecklats "bakåt".
Jag har inte varit aktivt insatt i det här, men såg ett reportage om det på nyheterna igår, och jag blev helt förskräckt.
En utav dessa män som utvisas har sitt liv sedan flera år illbaka, här i Sverige. Han har ett jobb, en familj, en svensk fru..Allt detta tvingas han bryta upp ifrån för att bli tillbakaskickad till Bagdad, där han förmodligen kommer bli fängslad eller dödad. Han tvingas skiljas från allt han har, och hans fru tvingas se på när den hon älskar allra högst på denna jord sänds bort för att kanske dö.

Jag vet att sådant här händer dagligen och har gjort i alla år, men när det inte uppmärksammas så tänker man tyvärr inte på att det här faktiskt händer.  Usch, jag lider verkligen med framförallt den här mannen och hans fru (det var dem repoertaget handlade om) för hur deras liv kastas i splittror. Jag kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt det här är för dem. Och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa.

Nej, i sådana här situationer är jag fan inte stolt över att vara svensk.