Att utmana sig själv
Det blev så stressigt igår innan konserten att jag inte hann blogga, och när vi kom hen stupade vi i säng. Eller ok, vi såg ett avsnitt av Lost först, och sedan stupade vi i säng.
Nåja, idag är en ny dag (som vi säger här på sjukhuset) och vi har alla förutsättningar att lyckas ÄNNU bättre än igår.
Jag bestämde mig för att utmana mig själv i morse. Det här är ett stort steg som känns riktigt obehagligt men jag känner mig samtidigt stark för att jag vågade. Jag har klätt mig i en tajt tröja. Jag känner mig hemskt tjock, och jag tar för givet att ALLA andra stirrar på min mage och undrar vad fasen jag gör här på ett anorexicenter. Men screw you everyone; Jag är här för min skull, så sköt er själva och skit i mig.
Så här går det självklart inte till i praktiken. Men jag känner att jag måste skriva så här till mig själv för att övertyga mig om att det faktiskt inte är ngn. mer än jag själv som bryr mig om hur mycket magen putar ut eller inte.
Ja, en morgonens tanke bara. Jag har bestämt mig för att ta mig an EN utmaning (till att börja med) varje morgonfrån och med nu.
Mitt mål är att kunna vara stolt över min kropp. Stolt över min mage och känna att den är lika fin oavsett om den putar ut eller inte. (5 år gammal bild)
Jag har läst i din blogg och jag kan inte undgå att märka vilken underbar och fin människa du är. Gud vad snygg du är! Jag har aldrig haft dessa problem som du har, så jag har ingen aning om hur du känner. Men jag kom in på din blogg och du känner mig inte, men det behövs inte. Jag hatar bara att se att unga flickor (även pojkar) förstörs så. Visst, jag har även haft mina problem och jag känner mig inte 100% nöjd med mig själv. Men kärleken som min pojkvän ger mig har gjort mig så stark.
Jag vet inte om du har läst den eller om någon annan har sagt detta till dig. Men Tina Nordlund, en före detta proffsspelare i fotboll fick ätstörningar. Hon har skrivit en bok om det och den har jag läst och den var väldigt bra och inspirerande. Tycker att du borde läsa den om du inte redan gjort det. Jag hoppas att du lyckas i din kamp, för det är du värd!
Kramar i massor
