Utan hästen mår jag som pesten
Så fyndigt. Och töntigt. Men så sant så. Idag är min första "stall-lediga" dag på en vecka, och fan vad jag hatar att inte vara i stallet. Jag mår dåligt direkt och vet inte alls hur jag ska göra för att ändra på det. Förmiddagen var jättebra, för då var jag på behandlingen. En trygg plats med människor jag tycker om. Eftermiddagen har varit skit. Riktigt jävla skit. Jag är ensam och klarar inte av att hantera det. Ensamheten är min värsta fiende.
Jag får helt enkelt ta hit min lilla shetlandsponny Loppan och ställa henne på balkongen. Och så får jag ta hit Simon så att han kan distrahera mig när jag får för mig att göra dåliga saker.
Ja, djur är min enda räddning. Det enda som VERKLIGEN fungerar.
Mina tankar snurrar runt runt runt i negativa banor och vägrar försvinna. Trots att jag fått verktyg för att få bort dem så är det helt omöjligt. Fan.
Jag skulle nog enbart må bra av att bo på i ett torp vid stallet när jag tänker efter...nära till hästar hundar och katt som inneboende. Låter som en dröm....
Kommentarer
Trackback
