Malin

Jag har sedan flera år haft återkommande problem med min högerfot. Främst kom det i samband med att jag red i korta stigläder under tex. hoppträningar, vilket medförde en hård belastning på framförallt fotens utsida. Eftersom jag dessutom har problem med mitt högerknä och är opererad lade jag ännu mer tryck på foten för att avlasta knät. (som också utsätts för påfrestningar under ridning med kortare läder) Att jag har en "annorlunda" pronation på högerfot när jag går/springer gör det inte bättre precis. Jag har slarvat med mina rehabiliteringsövningar och nu står jag här som ett fån och får betala för att jag är lat.
Smärtorna har sedan 2 veckor tillbaka blivit värre och trots detta har jag fortsatt träna som vanligt och det har nu resluterat i en extremt svullen fotled och förmodligen flera veckors vila. KUL, att jag kommer vara i sämst form ever om jag blir kallad till fystest... Men det är bara att tejpa och bita ihop!

Lär dessutom få leva på vatten och sallad om jag inte kan träna...fyfan vad livet är orättvist ibland.

Jag älskar min familj och jag älskar att spendera tid med samtliga familjemedlemmar och jag saknar dom varje minut som jag inte är "hemma". Men allra allra mest saknar jag alltid min lilla Simon. Så, nu ska jag ta igen förlorad tid och gosa ner mitt ansikte i min orangea ögonstens päls och bli ännu mer allergisk.
I morgon väntar en skön sovmorgon...


och som vanligt när jag kommer hem fastnar jag vid en massa gamla bilder... det här är nog 2 eller 3 år sen tror jag...mörkhårig också, nej usch

eller inte riktigt...om 5 h och 10 min för att vara exakt. Har haft en hektiskt dag med tusen saker att göra (är fortfarande inte klar) och egentligen skulle jag bara vilja lägga mig ner och sova, är sjukt trött. Men jag hoppas på att kunna vila upp mig i helgen hemma i Norsholm. Det är visserligen fullbokat schema där också, men jag har en förmåga att kunna slappna av på ett helt annat sätt när jag är hemma, och det är ändå bara roliga saker som kommer att ta upp min tid.

Nu ska jag packa och sen ta en långpromenad.


home sweet home... förra sommaren (?)

Har spenderat den senaste halvtimmen på spikmattan för att försöka slappna av och rensa tankarna. Gick tyvärr inget vidare. Känner att jag skulle behöva en lång omgång  uppmjukande massage. Som för övrigt bara är skönt för tillfället, men inte hjälper ett dugg för att få bort spänningarna. Jag har prövat allt, men ju mer man böjer och knäcker desto mer spänd och stel blir jag och värre blir både huvud, nack och axelvärken...

Ska försöka mig på en löprunda trots min trasiga fot. Behöver nåt som kan distrahera mig från alla negativa tankar idag.
En enda stor ond cirkel som inte går att komma ur. Vart tog mitt positiva helghumör vägen?

Trött, hungrig och irriterad är nog dagens sinnesstämning. Trött för att jag sovit dåligt pga allergin som sovrummet framkallar,  hungrig för att jag antagligen behöver äta och irriterad på min fotjävel som verkar ha bestämt sig för att sprida inflammationen ända ut i tårna. PLUS att det är trädgårdsarbetare ute och röjer på altanen, vilket innebär att jag inte kan vistas där. Jaha, kul dag. Ursäkta allt negativt men idag är fan ingen bra dag. 

Jobbar kväll idag.. halv sex till halv elva. Hoppas det går något bra på tv så att jag kan fördriva tiden. Vad som sker därefter lär tiden utvisa, men det är ju faktiskt lill-lördag.. (känns dock som att alla dagar är lill-lördag här uppe, bra eller dåligt är väl upp till var och en, men jag tycker det är rätt mysigt att kunna gå ut en vardag också, som omväxling :) )

...är bra på många sätt, men fan vad trött jag är på det. Visserligen har jag en egen "lägenhet" i villan jag bor i, men det är påfrestande att bo så nära inpå varandra ändå. Jag känner mig som en inkräktare, en ovälkommer gäst som bara är i vägen. För att få bort den känslan försöker jag att hålla mig ur vägen så mkt som möjligt, vara hemma så lite som möjligt. Men ikväll är en sån kväll då jag inte orkar åka iväg nåstans. Istället sitter jag inlåst i min lilla lägenhet och spyr på att vara inneboende. Aldrig mer!  Tur att jag fått tag på en lägenhet iaf och jag hoppas verkligen att vännen jag ska hyra av håller sitt ord om att jag får flytta in tidigare än midsommar, för så länge står jag nog inte ut.
Det här har absolut ingenting med de jag bor hos att göra, det är bara min egen känsla. Jag känner mig instängd helt enkelt. Känslan av att inte kunna röra sig fritt, att behöva hålla sig undan...ja ni fattar.

Bara en så enkel sak som att sitta i soffan och kolla på tv...
att kunna sätta sig vid köksbordet och äta frukost i morgonrock...
att kunna vara hemma och vara sig själv. Det kan jag inte här. Därför ska det bli alldeles underbart att komma hem till Norsholm i helgen. Till familjen, till djuren, till mitt gamla rum, min gamla säng.. Till ett stort hus där jag kan röra mig fritt och göra vad jag vill utan att känna mig i vägen eller ovälkommen. Hemma är jag alltid välkommen. Oavsett.
 
Måste erkänna att jag saknar min lilla katt. Helst skulle jag vilja att han bodde här i Stockholm med mig, men jag tror inte han skulle uppskatta livet som storstadskatt något vidare...

Började på en ny bok idag... Titeln kändes bekant på något sätt, sen kom jag på att det måste vara den som går upp på biograferna i dagarna!  Nu minns jag också att jag sett trailer för den och tyckt att den verkar sevärd. Nu får jag se hur jag gör eftersom jag läser boken...


Idag har vi haft sommarvärme. Jag har suttit på altanen i bikini, och trots det svettats! Nu verkar det som att det mulnar på dock, så jag ska skynda mig ut och träna innan regnet kommer. Men först måste jag ta hand om något så tråkigt som min tvätt...usch för hushållsarbete. Ibland önskar jag att jag vore tio igen.

Några kortfattade rader om helgen som jag i tidigare inlägg beskrev som "sjukt underbar".

Jobb på Stadium (jobb=pengar=bra)

Camilla kom på besök (det kan bara bli bra)

Vi grillade hamburgare =)

Tjejsnack och film (obligatoriskt)

Frukost vid havet (med solen i ögonen)

Promenad på stranden (vi fick en hund)

shopping på stan (Urban hade mkt nytt och fint)

Glass i gamla stan (Ben&Jerrys efter mkt tjat från milla)

Gröna Lund o Skansen ( )

promenad på Djurgården (nu hade vi ont i fötterna vill ja lova)

Strandbryggan (stekare tyckte milla)

Vapiano (också obligatoriskt...men nu har jag nog tröttnat en smula)

Jobbat och jobbat och jobbat idag. Känner mig sliten. tom i huvudet så det kommer inte många ord här ikväll. Sitter med syster som är på besök och kollar på film.  Vi hade tänkt gå på Grönan i morgon, men jag har en känsla av att det kommer va knökfullt, så vi tar det en annan dag. 
mer bloggande tar vi också en annan dag. typ i morgon.

När jag väl snöat in på hästar är det svårt att få mig därifrån... Jag har fått så många chanser att verkligen bli något inom ridsporten, och varenda chans har jag sumpat för någonting annat som för tillfället betydde mest, men som i längden inte betyder ett skit.

Jag började hjälpa till som "groom" när jag var 15 år och precis hade fått min d-ponny "Sonny". Det var hos hoppryttaren Fredrik Spetz jag började karriären, och det blev 4 helt oförglömliga år. Gud det är så mkt minnen...hästarna såklart, Calle..Max...Manchini...dom tre monstrena Luppe, Monitor o Gunde. .. . Alla tävlingar .. Alla smeknamn...Glassbilen, Röda västen..alla händelser...Zetterman, Ingvarsson
Petra, min första fylla som kom på en ryttarfest med en massa kändisar,Tessan... Jensa som kom och gav alla Öjebytjejer brustna hjärtan. Alla ridturer. Alla brutna fötter. alla "hjärtat-i-halsgropen-nu-ramlar-jag-av-och-dör-upplevelser" . Av någon anledning är det jag minns mest alla tjafs och bråk mellan oss. Så här i efterhand är det rätt komiskt. Men jag förstår att det inte kan ha varit lätt för Fredde med 3 tjejer som hästskötare, speciellt när 2 av dom var i tonåren och tävlade om allt... (varför hade vi inte en kamera till allt detta??????)

Efter mina år hos Fredde jobbade jag nere i Skåne i två omgångar. Första gången hos Stall Lagerfelt och Angelie von Essen och andra gången hos Jan Brink på Tullstorp.
När jag tagit studenten fick jag ett jobberbjudande av Mads Hendeliowitz som då var min tränare. Jag skulle få jobba som groom och ridelev hos honom på Strömsholm. Min häst fick jag ta med, och självklart skulle han hjälpa till att matcha oss inför tävlingar. Det var då jag gjorde mitt livs sämsta val. Jag tackade nej. Jag frånsade mig mitt drömjobb, mitt liv, min framtid. Anledningen känns så jävla pinsam att jag knappt törs nämna den. Jag tackade nej pga av en kille. pga min dåvarande pojkvän. Jag lade hela min karriär på hyllan för en killes skull.
visst hade jag haft en liten svacka där under samma år som jag tog studenten..Jag hade 4 hästar och ett studentliv att leva..det gick inte ihop och jag tröttnade. Men kom tillbaka. För att återigen försumma det pga av en,som jag ser det idag, oviktig anledning. Men man gör sina val och får därmed ta konsekvenserna, bra eller dåliga. Det positiva är väl att jag lärt mig utav det och att jag inte kommer göra samma misstag igen.

Det är inte lätt att välja rätt. Rätt ena dan kan kännas helt fel nästa. Men man ska ju heller aldrig ångra de val man har gjort i livet, utan istället gå vidare och se framåt. ja allt det där kan man ju rent teoretiskt, men det är en sak att säga, en annan att göra. iallafall för mig!


mullen smälker och grenar till drinkpinne... ojoj vilka tider tjejer.
Trots mitt bortval av hästar den perioden är studentveckan en av de roligaste veckorna i mitt liv.

Det svåra är att ge svar på en oformulerad fråga.


Det har varit en härlig tid. Mycket skratt och mycket ledigt. Men nu räcker det. Jag räknar ner dagarna tills jag slutar och börjar på mitt riktiga jobb. Att gå omkring och vara ledig hela dagarna är skönt ett tag, men nu är jag så fruktansvärt rastlös att får panik. Herregud jag gör ju ingenting vettigt om dagarna. Jag jobbar en timme på morgonen, ibland två. Jag jobbar 3-4 timmar på kvällen and that´s it. Jag är ledig när alla andra jobbar, jag jobbar när alla andra är lediga. missförstå mig inte, jag älskar den här lugna tiden, härliga dagar med barnen och att jag kan ägna mig helt åt mig själv och fokusera på att må bra. Men, att träna och promenera som enda sysselsättning varje dag håller inte i längden. till slut orkar man inte ens göra det man älskar. Förstå att jag behöver ha saker att göra. 

Jag minns en tid då jag på ett sätt mådde så himla bra. Det var för 5 år sen. Jag jobbade hos Jan Brink och Minna Telde i Hässleholm på Tullstorp. Vi jobbade från 6 på morgonen till 6 på kvällen, varje dag, alla dagar i veckan. En dag såg ut som följande:

05.30 stalltjänst. dvs fodring, mockning, sopning
08.00 släpp ut hästar, gör iordning hästar, ridning, rid fram hästar, gå med hästar, byt hästar i hagar, sopa
12.00 mocka, sopa, fodra, allmän stalltjänst
13.00 lunch
15.00 rykta alla hästar minst 40 min varje häst. promenera med hästar, mocka boxar, mocka hagar, sopa, bär foder, bär vatten
18.00 fodra, sopa alla stall (för 5e gången)
19.00 träna egen träning, dvs springa 5-8km varje dag plus 15 min styrketräning.
21.00 fodra igen, sopa

För er som inte vet kan jag berätta att jobba i ett stall är det mest fysiskt krävande jobbet du kan ha. (nu räknar jag inte elitidrottsstjärnor) Man håller igång från morgon till kväll och under en dag kan man räkna med att ha gått ungefär 70000 steg.. Man går ca 7000 steg i timmen... Räkna även in all gratis styrketräning man får i och med all stalltjänst.. Jag skämtar inte när jag jag säger att jag hade magrutor den sommaren. Och vad jag åt sen. Det jag idag äter på en hel dag var vad jag fick i mig till frukost och förmiddagsmellis där nere, typ. Ändå var jag hur smal som helst...

vill nog egentligen bara säga att jag väldigt gärna vill jobba med hästar igen.
Och så vill jag göra lumpen, fan vad häftigt det skulle vara!

Dagen har bestått av följande aktiviteter:

joggingrunda på 4 km

jobb några timmar

promenad i snö (!!!!)

telefonprat med bästa Catrin :)

jobb igen

Anna Anka söker assistent, rätt patetiskt program


Har under hela dagen försökt göra saker stående för annars tror jag att jag hade somnat på stört..är sjukt trött och det känns som att jag börjar bli lite krasslig. Har i förebyggande syfte kurerat mig med en massa vitaminer hela dan, hoppas det försvinner fort för jag har absolut inte tid att bli sjuk nu. Har massor att stå i de kommande veckorna. Och för att inte tala om intensivträningen inför fystesterna. (om man nu har sån tur att komma dit...)

Nu ska jag begrava mig i min senaste bok. Har läst på tok för lite denna vinter så det ska tas igen.


Saalbach 2010. här hör snön hemma!

suck..jag blir irriterad på mig själv ibland. Jag skriver den här bloggen för att jag vill berätta för mina vänner och min familj vad jag gör om dagarna och vad som händer i mitt liv. Eftersom jag bor i Stockholm och min familj i Norrköping och mina vänner på olika ställen runt om i världen är det ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterade om varandra. Men...ändå blir jag lite irriterad när jag inte får någon respons på det jag skriver. Hur kul är det då? Bara i ren protest funderar jag på att lägga ner och skita i det. Men bara funderar... för jag vill ändå att mina nära och kära ska veta vad jag har för mig =)

På tal om ingenting så kom jag att tänka på reinkarnation av en anledning och jag har alltid sagt att jag inte tror på någonting som har med "Gud" att göra. Jag tror inte att man kommer till himlen och jag har alltid sagt att jag inte tror på ett liv efter detta. Däremot vill jag gärna tro att det händer någonting. Mest av rädslan för att bara försvinna och inte existera längre. Rädslan för det okända, för det vi inte vet någonting om... Men om jag nu skulle tro på tex. ett liv efter döden så tror jag att det skulle bli som katt. Eller så har jag varit katt i något tidigare liv. Jag kan se mig själv som katt, (eeh, haha, låter helt sjukt men...) eller jag kan snarare se likheter med en katt... smart, självständig, går sin egen väg, visar när den är tillfreds med tillvaron och tvärtom, visar uppskattning gentemot de den tycker om... 
  
men jag vill bli en väl omhändertagen familjekatt, ingen hemlös stackare. Lite krav måste man ju ställa !

Nog pratat om detta flams som ändå inte leder någon vart mer än att man bara blir mer förvirrad över livet och döden, och sånt ska man inte tänka på nu när det är dags att sova om ett par timmar eller så.

Igår tog jag mitt första glas rosé på en uteservering för säsongen:) Känns som att det är en sån där typisk Stockholmsgrej som man ska göra för att inviga våren, haha. SÅ nu är det gjort iallafall. Min underbara vän Malin var med som sällskap och det blev mkt tjejsnack. Det var ett tag sen vi sågs och bara kunde sitta och snacka en massa strunt, så det var skönt att få ur sig allt, hehe :)
Det blev en middag på Vapiano för oss, dock inte i gamla stan den här gången som alltid annars. Vapiano har verkligen blivit en favorit för mig här uppe. Jag älskar italiensk mat och här serverar dom de godaste stenungsbakande italienska pizzorna och flera gudomliga pastarätter som inte finns annat än i italien.

Men nu känner jag att jag måste variera mig lite i mina restaurangbesök här uppe, haha. Kanske inte bara ska äta på samma ställe när det finns så mkt att välja på.

Så så skönt med lördag. Jag har inget planerat förutom att jag ska träna idag. Jag funderar på att ta en powerwalk runt Djurgården och sen kolla in marknaden på Gärdet som tydligen öppnar idag. Synd att det inte är mer sol ute, hade varit härligt :D

Sen måste jag nog ta tag i min klädhög på golvet...det blir lätt så när man levt i en resväska de senaste veckorna och inte orkar packa upp ordentligt utan bara slänger ut det skitiga o slänger ner lite nytt. Jag som är otroligt pedant egentligen är inte van att ha det så här. I vanliga fall får jag panik om det ligger typ en strumpa på stolen eller en hög med papper som ligger snett, haha...

Så, det blir nog att plocka fram en spellista med Winnerbäck  (Winnerbäck är sommar för mig) på spotify och ta tag i städandet innan jag kan belöna mig själv med lite träning :D 
 

SOMMAR SOMMAR SOMMAR. förra midsommarafton :)

Förra sommaren bestämde jag mig för att flytta till Stockholm och börja ett nytt liv. Efter  flera år av dalar och toppar, mest dalar kände jag att enda sättet att kunna börja om på var att flytta. Jag måste säga att  det är det bästa beslutet jag tagit på läänge. Jag har träffat flera underbara människor som kommer bli mina vänner för livet. Människor som får mig att må bra, som jag känner mig glad tillsammans med och som verkligen ger någonting tillbaka.
Hädanefter tänker jag bara umgås med människor som får mig att må bra (vänner alltså.. i andra sammanhang måste man ju kunna umgås med alla typer av människor).
 Min bekantskapskrets är inte så stor längre, men dom som jag har valt ska ingå i den är guld värda och jag älskar varenda en. Det är både "gamla" och "nya" vänner, tjejer och killar, från olika delar av Sverige och olika delar av världen. hellre kvalité än kvantitet, hellre en fågel i handen än tio i skogen. Med det här vill jag nog bara mena att jag har världen bästa vänner!
 
så, tack för att ni finns i mitt liv :)