Malin

Har massor att göra nu. Återkommer ikväll med bilder från dagen och en update. Nu är det lunch. Jag är fortfarande proppmätt sedan frukosten.

Tänkte bara skriva godnatt till er. Jag ska sätta mig med familjen i soffan, se en film ovh äta ett kvällsmål. Ångesten är fruktansvärd, men de här hemma hjälper mig. Mina enda tankar just nu är hur jag ska göra för att bli smal igen, bli sådär anorektiskt smal som jag har som mål. Det är fel tankar, men jag kan tyvärr inte styra dem när ångesten är så här stark.
Tre gånger de 2 senaste månaderna har de velat lägga in mig på psyk. Men som jag skrivit tidigare är jag livrädd för sjukhus och allt som har med psykmottagningar att göra. Inatt ville de lägga in mig med dropp för att jag var så dålig.
Tur på ett sätt kanske att det hände, för det var nu jag insåg hur illa det verkligen är. Att om jag fortsätter så här kommer jag ju för fan att dö. Det kändes till och med som att döden kom för att hämta mig i natt. Tur att han ångrade sig. Jag har för mycket kvar att upptäcka och göra i livet att jag verkligen inte är beredd att dö när jag är 23 år gammal.


Camilla igår. Hur snygg som helst.

Äktakärlek är det vackraste som finns.
Jag älskar att vara kär och jag älskar att jag har världens finaste pojkvän.
Just nu längtar jag inte efter någonting annat än att få bli kramad av min pojkvän.
Jag älskar honom så ofantligt mycket.

Jag längtar efter att få laga mat med min pojkvän, mysa med frukost på söndagmorgnarna, njuta av en god middag ute. Ja, jag längtar tills jag bir frisk och får uppleva detta med njutning utan ångest.


Glöm inte att ställa om klockorna inatt förresten. En timme bakåt!

jag ska lägga in bilderna från igår, till dess får ni de här korten som också betyder kärlek.

Jag och pojkvännen ska strax bege oss till t-centralen för att sedan åka söderut. Jag till Norrköping och han till Malmö.
I Norrköping ska jag träffa Hannah och sedan hänga en stund med syrran. Uppdaterar er mer senare för nu är det lite brådis.

Har lyckats bli förkyld till på köpet nu också, mitt immunförsvar är lika med noll. Huvudvärk och halsont, usch.




Jag hoppas att det är lika fint väder i Norrköping som här hemma i Stockholm just nu.
På vägen till tåg och flyg ska jag passa på att köpa en stor soyalatte som jag kan dricka ute i solen. Härligt.

Jag har aldrig tänkt på min sjukdom utifrån mig själv. Hur jag påverkas rent fysiskt av det jag utsätter mig för. Jag läste nyss en hemsk berättelse från en tjej som jag mailat med. Det sjuka är att det mesta som stod, kunde handlat om mig. Jag har aldrig reflketerat över hur illa jag gör min kropp. jag vet att det inte är bra det jag gör, men har nog aldrig på riktigt förstått HUR illa, eftersom jag fortsätter och fortsätter....

Återigen, jag avundas och ser upp till de här människorna, som lyckats ta sig ur detta helvete, något så enormt mycket. Och ännu en gång, jag hoppas att jag en dag också kommer  att bli fri från allt.
Nu är det en månad kvar tills jag börjar behandlingen. En månad... och det enda jag kan tänka på är att jag vill bli så smal som möjligt fram till dess.
Men det enda jag vill tänka är; Nu ska jag börja äta och sluta kräkas så att min tid på sjukhuset bir enklare och kortare och så att jag kan bli frisk och få njuta av att leva. Få njuta av att vara jag.
Det är lättare sagt än gjort. Men alla tips, mail, kommentarer och stöttningar av er får mig att ta ett litet steg närmre för varje gång.

Till min bästa och värsta vän. Som jag hatar att älska. Som ständigt påminner mig om hur illa jag gör mig själv men som samtidigt varje gång skriker de alldeles för höga siffrorna mot mig och säger att jag inte duger.
Det är som spegeln i Snövit, fast omvänt...
Våg, våg, på golvet där
säg vem som tjockast i landet är
Du, Malin, tjockast är
Fulare än alla andra du är
Men om du går ner några kilo till, ska du se att du genast blir snyggare och mer omtyckt.

Jag hatar dig.

Idag har varit en bra dag. Men ingenting varar ju för evigt. Sägs det. Just nu mår jag inte så bra. Men för er skull, ska jag försöka. Jag ska kämpa.

Blogg.se strular och vill inte tillåta mig att publicera några bilder...jg ska försöka lösa problemet idag så att ni kan få bilder ikväll!

Startade morgonen med ett varmt bubbelbad med kärleken. Nyss var jag nere och handlade frukost så nu ska vi duka upp och förse oss innan det är dags för mig att åka till en föreläsning. I efermidag har jag lite att styra med på stan och ikväll kanske det blir middag och fotboll ute.

Hörs så fort jag hat tid.

Tanken med att följa med till pojkvännens jobb var att jag skulle sitta och plugga...jag har fortfarande inte kommit igång. Det räcker med att jag tittar på böckerna, så blir jag trött. Jag som tycker att sociologi är så roligt, vad har hänt?
Jag har helt enkelt för mycket andra tankar som gör att jag inte kan koncentrera mig. (Läs: all mat jag stoppade i mig igårkväll och frukosten jag åt i morse. Känner mig tjockare än tjockast idag. Men jag har hittills lyckats behålla allting. Det är ett framsteg, trots att ångesten är total. Ångesten är min värsta fiende).

Ska gå och ta lite kaffe och köpa en cola zero så att jag piggnar till lite. Jag MÅSTE komma igång nu.

ikväll ska jag ge er uppdatering och bilder från igårkväll!


En livsnjutare

Hej!
Har lite brådis för jag och min kille ska iväg om 30 min och jag sitter fortfarande i min onepiece och dricker kaffe...och bloggar. Haha. Han ska till jobbet och jag ska följa med och sitta där och plugga medan han jobbar. Jag har på grund av att jag inte mått så bra den senaste veckan inte rört mina kursböcker så jag har en del att ta igen.

Nu måste jag göra mig klar. Hörs när vi kommit till kontoret ;)


haha, var tvungen att lägga upp den här bilden...jag ser ut som en clown i mina blå byxor och röda vantar (jag har mina klipp-kläder på mig), och Ezza är helt grå efter att vi precis klippt henne.

Jag har den abslout bästa familjen i hela världen. Så mycket kärlek, så mycket glädje och lycka.  Trots alla motgångar som ständigt drabbar oss, håller vi ihop och älskar varandra gränslöst.


Lite bilder från den härliga familjemiddagen igårkväll. Fler sådana kvällar blir det!

pjhuu, är helt slut nu. Har varit runt i tusen olika butiker och letat efter  inredningsprylar. Jag hittade några riktiga fynd :)
Ikväll är sista kvällen i Norrköping för den här gången, i morgon åker jag tillbaks hem igen. Så ikväll ska vi ses hela familjen och äta sushi och sedan ska vi in till stan med Johan!


Snygg detalj under långklänningen, leggings i leopard

Min syster har väldigt svårt att komma upp på morgnarna, att hon är morgontrött är en underdrift.
I morse lyckades jag med det som mina föräldrar ständigt kämpar med utan resultat...Jag fick upp henne före sju. Eller ja, jag sminkade henne och gjorde henne klar medan hon satt i sängen och typ sov, haha.
Jag fixade frukost, lade fram kläder och servade henne som värsta curlingmamman. Jag ÄLSKAR att skämma bort och hjälpa människor. Ni skulle bara se hur jag skämmer bort min pojkvän...nästan så att han blir lite irrterad över att inte få göra saker själv och på sitt sätt, haha.
Mina framtida barn kommer få en riktig Curlingmamma....bra eller dåligt, jag vet inte :)

Jag hade en dramatisk och jobbig kväll igår vilket resulterade i konstiga drömmar och orolig sömn. MEN, jag drömde något roligt också, för ovanlighetens skull. Jag dömde att jag klippte en side cut, som jag faktiskt på riktigt funderat på att göra :D Jag tycker att det är grymt snyggt, och älskar att göra förändringar!
 Vi får väl se...den som väntar på något gott...

Sen till något som nog de flesta i bloggvärlden inte missat. Isabella Löwengrip och Nils Grundberg har gjort slut. Jag har följt bloggen blondinbella i flera år och läst om medgångar, motgångar, förändring och allt möjligt, men nu blev jag chockad! 
Jag har träffat både Bella och Nils flera gånger och de passade ju så bra ihop.

Kaffe och Smallville. Och en liten liten katt. Så börjar min morgon. Jag bloggar mer efter programmet.
Hörs snart.

så här såg jag ut i förrgår förresten, glömt att visa.

Baggyjeans från NewYorker
Jacka red label från Carlings
converse

Var jag än kommer att bosätta mig i framtiden, kommer Norsholm alltid kännas som mest hemma för mig. Ett lugn som aldrig annars existerar infinner sig när jag kliver in genom dörren på Västerbyvägen. En känsla av totalt lugn, trots att det är kaos inuti mig.

Jag ska fortsätta att njuta av detta främmande lugn en stund ttill genom att ta ett varmt bad!

Mitt i all stress på stan satte jag mig på biblioteket förut och avnjöt en stor soyalatte tillsammans med några tidningar. Väldigt avkopplande! Så avkopplande att jag t.o.m glömde bort att göra det som jag egentligen var i stan för att göra. Hämta ut medicin.




En bättre bild på detjätte snygga halsbandet jag har på mig idag. Älskar att det är lite stort och klumpigt!

Vill återigen säga Tack för alla peppande och värmande kommentarer. Det gör skillnad. Om inte fysiskt eller psykiskt, så iaf för hjärtat. Det känns så otroligt att det finns människor där ute som tror på mig när jag inte gör det själv. Tack!

Jag vägde mig i morse för första gången på flera veckor. Jag får egentligen inte väga mig, men när det finns en våg tillgänglig kan jag inte låta bli. Jag har gått ner ännu mer. Till och med mer än min målgräns. Tror ni att jag är nöjd nu? Nej. Jag vill vara nöjd. Men jag vet liksom inte hur man gör för att bli det.
MEN, idag har jag bestömt mig för att jag ska äta en smörgås till frukost. Jag ska klara det, trots ångesten jag vet att jag kommer att få. Men jag måste försöka.

Nu ska jag fortsätta mysa med Simom som precis kurade ihop sig vid mina fötter. Han är den bästa medicinen.

Jag hade tänkt börja detta inlägg med ett: Sorry, men jag orkar inte blogga idag. eller i morgon. kanske om några dagar, för jag mår inte bra.
Men så loggade jag in och möttes av kommentarer som helt fick mig att vända om. Att jag faktiskt, genom att öppna mig om min sjukdom som jag gör, kanske hjälper någon annan där ute, som känner igen sig och inte önskar något annat än att få prata med någon om det, någon som vet hur det är. Därför har jag bestämt mig för att fortsätta skriva, kanske inte om de allra djupaste känslorna, för de skrämmer nog bort varenda en härifrån, inklusive mig själv, men om saker som jag tror kan vara till hjälp för någon som mår som jag... Att ha anorexi och bulimi är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Det är hemskt och fruktansvärt och jag är rädd för att jag jag ska ta död på mig själv, varenda dag.

Hade en fruktansvärt jobbig kväll och natt med återkommande panikångest och andra ångestattacker. Och min pojkvän åker utomlands på jobb i veckan, så idag skjutsar han ner mig till Norsholm för några dagar. Han låter mig inte vara ensam hemma när han är iväg, och det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar hans otroliga stöd i allt det här.

Nu ska jag försöka ägna en stund åt mina sociologistudier här på skolan innan jag ska hem och packa lite. Återkommer senare med lite bilder.

I natt när vi kom hem och skulle gå från taxin till min dörr (jag bor fyra trappor upp i huset utan hiss) hade jag så ont i fötterna att jag ville tjuta. Men, jag höll god min och staplade mig mödosamt upp för alla trappsteg. När jag så kommit fram till dörren med mitt namn på sveptes jag upp av starka armar i en stark famn och blir helt utan vidare buren över tröskeln in genom ytterdörren.
Han som bar mig sa att det var för att jag hade så ont i fötterna. Bullshit säger jag...jag hade ju gått uppför alla trappor själv och var ju framme vid min dörr. Jag tror helt enkelt att det var för att öva inför bröllopsnatten. Man måste ju börja öva i tid, som sagt. Haha.

Nu ska jag kolla på film och vänta på pojkvännen. Vi hörs i morgonbitti :)

När jag igår fattade beslutet att gå ut och "festa" visste jag att det skulle innebära en söndag fylld med ångest och sjukdom, men jag valde att förskjuta de tankarna och bara leva i nuet. Det är väl bra på ett sätt, att jag tillåter mig att ha kul. Men när jag sitter här på söndagkvällen med en stor klump i hela mig vet jag att det egentligen inte är värt det. Bakfylleångest har väl alla haft någon gång antar jag...addera det med 10 miljarder så får ni den ångesten jag sitter med här just nu.
Idag hade jag planerat att göra massor av roliga saker. Tror ni jag gjorde en enda av dessa? Nej, jag har legat i soffan hela dagen och mått allmänt jättedåligt.
Ironiskt nog så har jag spenderat större delen av dagen med att kolla på en dokumentär om bantning på tv. Jag kommer på mig själv med att tänka; Åh, vad duktiga de är som klarar att banta, som klarar att gå ner. Jag blir jätteavundssjuk för att jag inte klarar av det.
Det sjuka är ju alltså att jag jämför mig med dessa 100kg tunga kvinnor och tycker att jag ser likadan ut. Jag ser mig själv som en av alla dessa överviktiga människor som måste banta och gå ner i vikt. Jag placerar mig omedvetet i det "tjockare facket" i de flesta situationer.
När jag sitter ner tror jag att jag tar upp lika mycket plats som två säten, och blir lika förvånad varje gång när jag knappt fyller ett halvt... Det är för mig helt ofattbart.
Ungefär som filmen Min stora kärlek, ni vet...Där killen ser en överviktig tjej som jättesmal och inte förstår hur hon kan sitta sönder stolar eller varför hon har så enormt stora underbyxor...Fast med mina tankar och min syn är det ju helt tvärtom... Jag ser mig själv som den stora tjocka tjejen, fast jag egentligen inte alls är det.

Det är sjukt hur lätt man kan lura och ljuga för sig själv tills det blir sant.

Ni har säkert sett den förut, men den här bilden beskriver bättre än ord hur jag känner och vad jag på riktigt tror.

På tv4 tipslördag visas nu Ängelholm mot IFK Norrköping. Jag är ju från Norrköping så det vore såklart roligt om de går upp i Allsvenskan.

Jaja. Är iaf hemkommen från stan nu, en goodiebag rikare och inte ett öre fattigare. Jag hittade ett par riktigt snygga byxor på bloppisen, men orkade inte gå och ta ut pengar för att köpa dem....ångrar mig lite nu såhär i efterhand.

Nu ska jag ägna denna soliga eftermiddag åt att få undan lite skoljobb. Har ett seminarie i nästa vecka som jag måste förbereda. N kommer hit senare ikväll, vad vi ska göra då återstår att se.

Hörs om ett tag.

Ni som hänger med och är uppdaterade inom bloggvärlden har förstås stenkoll på att det är bloppis på Ambassadeur idag...?!
Jag har iaf stenkoll och ska självklart hänga där under eftermiddagen i hopp om att fynda åtminstone ett nygammalt klädesplagg...eller ett par skor.
Jag tror mest på att finna något hos LinnHerbertsson eller Michaela Forni, åh Herregud, hoppas hon säljer skor. Ni vet att hon är grym på skor va?

Jag ska strax börja göra mig klar, men först dricka upp mitt kaffe, skicka lite pussar och slappa några minuter framför tvn.
Efter bloppisen idag är det snowboarduppvisning på Plattan, ska förbi en snabbis och se om det är något att ha :) Ni vet att jag är en skidfantast va?
Jag försöker övertala pojkvännen att han ska lära mig att åka snowboard i vinter, men han är inte tillräckigt pedagogisk för det, säger han. Haha. Fast det är kanske lika bra, jag gillar mina skidor.

Lägger in ett par bilder från här om dagen i väntan på dagens bilder :)

Min fina balkong!


Äsch, en konstig bild...men det får duga så länge. Från hockeyn i torsdags.

Klockan närmar sig tolv och jag antar at det börjar kurra i många magar där ute. Åh, äntligen lunch tänker nog de flesta. Sedan finns det vi andra, som också är ganska många, som istället tänker...åh klockan närmar sig tolv, nu har jag klarat mig utan mat i exakt si och så många timmar, och jag klarar nog 4 timmar till. Ja, det gör jag.
Visst skulle det vara gott med mat, det är jag säker på, men ångesten precis innan första skeden eller gaffeln når munnen och efter att man svalt tugga efter tugga blir ångesten så total att det inte är värt det, inte någonstans. Valet mellan att äta och att inte äta blir helt plötsligt väldigt enkelt.

Igår gjorde jag ett test och åt 1/3 portion mat till lunch istället för ett äpple och potatisbullar till middag på kvällen. Jag gjorde ett test för att se hur jag skulle må, eftersom jag inte ätit mat på så länge. I efterhand var det inte värt det, känslomässigt. Det var därför jag inte skrev något igår. Tjockkänslan är värre än någonsin och det känns som att jag fördubblat mig själv tio ggr. Men jag vet att när jag börjar min heldtidsbehandling på L. kommer den här känslan att infinna sig konstant eftersom vi inte kommer att göra annat än äta och vila. Men jag ska klara det! Just nu oroar jag mig mest för hur jag ska klara av veckorna fram till dess.

Nu ska jag fördriva tiden vid datorn en stund innan det är dags för föreläsning. Sedan ska jag ta en promenad till stan och möta upp pojkvännen.

Egentligen har jag inte tid att sitta här. Jg har, sedan jag gick upp vid åtta i morse tjatat om hur bråttom jag har, och har fortfarande inte kommit iväg. Haha, tidsoptimisten nr ett.

Igår satt jag från morgon till kväll med min hemtenta, därav inget bloggande. Det fanns iof andra orsaker till att jag inte bloggade också. Jag mådde inte så bra igår och kände att jag inte skulle skriva något bra här. Men, idag är jag tillbaka :D

Dagens planer består av skola fram till eftermiddagen, därefter ska jag och pojkvännen till D.Brand butiken på Fridhemsplan och kika på jeans.
Nu måste jag springa till t-banan.


har på mig en supermysig stickad tröja från Bomdelid. Pojkvänströja.

rutig skjorta + svart kofta : Monki
strumpbyxor + knästrumpor: H&M
Kängor: H&M trend

Det är en perfekt dag för att fotografera...vi ska se vad jag kan åstadkomma med min faktiskt ganska bra mobilkamera!

God förmiddag!

Jag somnade i soffan vid halv elva igårkväll, vaknade någon gång under natten i min säng av att pojkvännen kom och pussade mig på kinden. Somnade om och vaknade vid kvart över nio i morse.  Jag var helt utmattad efter allt som hände igår och på grund av den lilla sömn jag fick förra natten. Men idag är en ny dag och jag känenr mig lite piggare, om än lite seg i kroppen efter att ha behandlat den så illa. Men det är en annan historia.

Har suttit och skrivit på min hemtenta några timmar nu och har bara en fråga kvar, känns skönt och det är fortfarande roligt. Hade kunnat sitta ett par timmar till men jag och Milla ska ner på stan och göra secondhandbutiker hela eftermiddagen och ikväll vankas det middag ute.

Vad tycker ni om min lägenhet förresten? visst är den fin :)

baggyjeans från Fornarina och härlig tröja med snygg rygg från GinaTricot



Nu fungerar det att ladda över bilder förresten, så i morgon kommer bilder på lägenheten : )

Att äta mediciner är att lura sig själv. Om man har feber tar man panodil, efter en timme känner man sig nästan frisk, för att efter ytterliggare 4 timmar när panodilen slutat verka, känna sig sämre än innan man tog tabletterna. Det är ungefär samma sak med ångestmedicinen. Man äter den, känner sig lite gladare, man slutar och faller ned igen.
Mitt humör är som en berg-och-dalbana. Idag har jag gått från att vara glad till att nå den absoluta botten. Jag har inte ätit mer än jag brukar och har motionerat massor idag, ändå mår jag skit. Jag vill inte ens tänka på hur jag skulle mått om jag inte hade sällskap här hemma just nu.
Jag är hungrig, men känner mig mätt. Jag har knappt ätit något, men känner ändå att jag har ätit för mycket.
Jag gillar inte kvällarna, de är hemska.


Jaja, nu ska vi se på Grey´s anatomy och förhoppningsvis förtränga denna ångest.

Min pojkvän var, som jag berättat, i Italien tidigare i veckan. Han överraskade mig med en underbar present när han kom hem. Förra julen fick jag den absolut godate parfymen någonsin, tyvärr tog den slut fort och var alldeles för dyr för snåla mig, men nu har jag fått en ny. Det är den näst senaste Pradaparfymen och den luktar precis så himmelskt som jag mindes. Han är bara för underbar och omtänksam!

Tack också till Milla som lurade mig. haha :)

Sitter i min soffa med täcket uppdraget till öronen. Kaffemaskinen puttrar ute i köket och pojkvännen ligger ännu och snusar i sängen. Ute är det grått och regnigt. Det är höst på riktigt.

Och igår mådde jag riktigt dåligt på riktigt. Fick en av mina allt fler återkommande panikångestattacker när vi skulle äta middag. Nu har de börjat komma bara jag tänker på att jag kanske måste äta. Men panikångest har jag haft sedan flera år tillbaka och har lärt mig hur jag ska hantera dem, bara inte i samband med mat.

Hur som helst. Fram till middagen igår hade jag en otroligt bra dag. Förmiddagen spenderades på stan med pojkvännen. Vi kikade på möbler, slipsar och gamla drinkbord som var mycket fina.
På eftermiddagen bytte jag sällskap till Elin som jag inte sett på länge. Riktigt kul. Kaffe, tjejsnack och såklart lite häng i klädbutikerna.

Kvällen bjöd på film. In to the Wild. Om ni inte sett den. SE DEN!

Nu ska vi dricka kaffe här.
Ska försöka våga lägga upp bilder från igår senare.

Tog en promenad hem från universitetet och passade på att ha ett långt telefonsamtal med Catrin. Så sent som i morse tänkte jag på hur underbart det är att ha en vän som man känt i nästan hela sitt liv och som vet i princip allt om en. Allt blir så enkelt. I 17 år har vi känt varandra nu och det är bara början på vår livslånga vänskap. Ser fram emot att sitta med en varsin kopp kaffe och skvallra om samma saker som nu, sedan när vi är 93 och gamla och skröpliga, men ändå samma Catrin och samma Malin :)

Sitter nu uppkrupen i soffan med ett glas vatten och har precis jobbat klart för kvällen. Det känns otroligt skönt när jag kan stryka sak efter sak på alla mina listor. Jag är en listmänniska. Jag måste ha koll, kontroll, organiserat och perfekt. (Det är också en del av sjukdomen. Kontrollbehovet. Och alla sjuka tvångstankar.)

Oh, vilken sekund som helst kommer pojkvännen hem till mig.  Så det här får bli sista inlägget för dagen. Vi hörs i morgon. Har skola på fm och en del ärenden att fixa, sedan ska jag träffa en gammal kompis som nyligen flyttat upp hit, kul!

Visar en bild som är 5 år gammal. Jag är 18 år, glad, lycklig och helt ovetandes om vilket helvete jag kommer att utsätta mig för. Ett halvår efter att den här bilden togs började allting.

UPDATE: Ok, nu ljög jag. Det var inte alls fem år sedan det började. Det började för så mycket längre sedan än så, men då var det ingenting som jag led av på samma sätt, ingenting jag reflekterade över speciellt mycket. Det var väl först vid 19 som det började gå stadigt nedåt och har fortsatt så fram till idag, 4 år senare.

Vinkade nyss av pojkvännen som hoppade in i en taxi mot Arlanda. Har precis satt mig i soffan med en stor mugg kaffe och tänkte se klart filmen vi började se igår. "Flickan", om någon av er sett den. Den är bra.

Sedan ska jag ta en dusch, göra mig klar och traska ner mot biblioteket för en hel dags skolarbete. I morgonbitti har vi ett seminarium på en engelsk bok om Genus, riktigt spännande läsning.

Idag ska jag även fögrsöka fokusera på att inte tänka- Lättare sagt än gjort.
Men om jag håller mig tillräckligt sysselsatt hela tiden så brukar det gå lättare.
Tyvärr hade jag som jag skrev tidigare en fruktansvärt dålig dag igår,
och de känslorna är svåra att bli av med.
Eller så är det de fysiska biverkningarna av gårdagen som gör att det känns så.
Jag känner mig dock inte tillräckligt stark för att berätta om just "det" här, ännu. Jag antar att det är för att jag själv försöker förneka det.

Fotade lägenheten igår också förresten, men det är något fel på min kamerasladd så det går inte att ladda över bilderna. Synd, för jag vill gärna visa hur mysigt jag bor. Ska försöka fixa det så fort som möjligt.
Bjuder på lite fler Spanien-bilder så länge :)

Jag och pojkvännen vaknade upp till dukat bord i morse. VIlken härligt omtänksam lillasyster jag har! Vi satt tillsammans i köket och mös med kaffe och frukost en bra stund innan mina båda kära fick bråttom. Den ena till jobbet och den andra till stan.

Jag sitter och försöker dämpa min ångest efter frukosten. Vissa dagar känns värre än andra. Idag hatar jag mätthetsskänslan. Men som sagt, frukost måste man ju ha.

Jag ska strax göra mig klar och bege mig till universitetetet för en timmes föreläsning innan jag möter upp de andra vid Sheraton för att åka till Norrköping.

 Men först....som alltid...

Jag och lillasyster sitter i min mysiga lägenhet och myser framför tvn efter en riktig tjejkväll. Vi spenderade hela eftermiddagen med att gå igenom alla second hand butiker i hela stan (nästan). Sedan köpte vi med oss sushi hem, som avnjöts på balkongen tillsammans med ett glas vitt vin och massor av levande ljus (som jag fick av pojkvännen i inflyttningspresent idag efter läkarbesöket. Han är väl för underbar ändå).
Camilla överraskade även hon med en fin inflyttningspresent till min walk in closet. Ett par grymt snygga jeans från cheap monday (hon vet att jag är kär i alla deras jeans). Tack!

Nu har vi gjort oss "helgfina" med peeling, manikyr och allmänt omhändertagande av våra trötta kroppar.

Efter ett väldigt jobbigt läkarbesök blev dagen alltså väldigt lyckad!

I morgon sticker vi ner till Norrköping och kollar på IFK, sedan blir det utgång med vanliga gänget, dock inte Otten denna gång. Förra gången vi var där blev vi riktigt väl bemötta av Martin som är delägare av stället och det vill jag tacka så hemskt mycket för, men i morgon är vi ett större gäng med fler äldre personer så vi går till något lite mer "vuxet" ställe, haha.

Nu ska vi fortsätta vår myskväll :)